Vad är ett bra foder?

Ibland funderar jag över hur mycket olika slags foder vi i all välmening pytsar i våra hästar.

Behöver de verkligen äta alla dessa vetenskapligt och nytänkande foderblandningar som erbjuds oss hästägare?

Jag blir ju alldeles yr i mössan av att läsa alla olika idéer om vad som är livsnödvändigt för gräsätaren hästen.

Gräsätare, ja....i vilt tillstånd traskade de ju omkring på stäppen och satte i sig av de olika slags gräs och blad och örter som fanns till hands.....eller rättare sagt till mules...och verkade ju må hur bra som helst av det.

Hästar har en fantastisk förmåga att sovra ut vad de anser vara bra att äta eller inte.
De sägs ju kunna sortera ut minsta lilla partikel som inte hör hemma i deras hö. Så egentligen borde fodertillverkarna kanske ha en hästpanel som provar och smakar och skiljer ut vad som passar eller inte passar i en hästmage.

Gör vi våra hästar en björntjänst när vi erbjuder dem alla dessa olika sorters musli och övriga foderblandningar som alla gör anspråk på att vara "THE ONE AND ONLY" för att just vår pålle ska kunna prestera på topp.

Det låter ju gott och väl...men min lilla märr är just inte något direkt tävlingsämne...och inte jag heller,  för den delen. Vi trivs gott och väl med att hova omkring i skog och mark eller så tar vi i ryttarfeghetens tecken ett par varv i paddocken.

Så förmodligen skulle den kära Puppan Pi  klara sig på att äta det som hon är skapt till att äta...gräs, alltså. Under årstiden då det inte finns färskt att tillgå går det bra med hö eller hösilage.

Nu är jag ju en matmatte av stora mått och är osäker på om hon verkligen får i sig alla de nödvändiga vitaminer och mineraler som behövs för att hålla igång hennes lilla bruna runda kropp så jag faller förstås för fodertillverkarnas argument och ger henne  ett par givor med kraftfoder per dag....förmodligen helt i onödan...men hon älskar verkligen sin mat och sina morötter och sina äpplen. Så det är klart att hon ska ha det.

MEN...man kan fråga sig varför problem med t ex EMS (equine metebolic syndrome) eller med fång har ökat så mycket på senare år. Att socker har en stor del att göra med fångrelaterade problem vet vi med säkerhet. Förmodligen bidrar socker också till att EMS uppstår. Det är ju som ett slags diabetes fast i hästväg, då. Det i samband med bristande motion banar ju väg till exakt samma välfärdssjuka som hos oss människor.

När ardenrar och nordsvenskar användes till att utföra diverse jordbruks eller andra åkeriarbeten fick de hel havre, hö och lite melass ifall det var kallt väder. Då var det väl ingen som satt och gjorde foderstater och beräknade näringsvärde och mineraler och sådant. De gav sina hästar det som de alltid gjort och använde väl sina ögon till att se om hästen mådde bra eller ej. Så var det bra med det. På sommaren gick hästen på bete tillsammans med övriga betesdjur. När de arbetade med att dra harvar och plogar och hökärror åt de säkert flera kilo havre om dagen. Och hö, förståss. Men, som sagt, de fick nog en hel del motion, de hästarna.

Det är ju inte tu tal om att hästar som rids regelbundet ska ha extra att äta men i de allra flesta fall räcker det väldigt långt med ett bra hösilage eller hö av god kvalitet. Många beteendeproblem har säkert också sin grund i överutfodring visavi för lite motion.
Tänk bara på när man har har släppt ut sin häst på sommarbete och låter hästen få traska runt där dygnet runt och själv välja när den vill äta. I alla fall har de flesta av mina pållar varit betydligt enklare att hantera jämfört med mitt i vintern då de stått inne mer än halva dygnet.

Som jag sagt tidigare så vill jag ju gärna att min lilla häst ska vara nöjd och belåten. Hon blir ju så glad...tror jag....när hon får lite extra att äta. Så jag har kommit fram till att hon mår väldigt bra av ett foder som heter Fibergi. Hon får Fibergi Bas och en  liten dutt med  Fibergi Muskel Up. De senaste veckorna har det dock inte gått att få tag på Fibergi Bas....kan det vara så att hela Svenska Foder har blivit utan råvaror till just Fibergi Bas? Hm....tja,vad vet jag...vår lokale fodernisse har ju en hel del åsikter..tyvärr inte alltid  särskilt välgrundade..angående olika hästfoder. Så frågan är om han kanske anser att jag borde byta foder till något flashigare och givetvis dyrare. Men se, där fick han tji....här ska det inte bytas alls..och definitivt inte till något som jag helt bestämt vägrar tro skulle fungera.

Så i envishetens namn försöker jag hushålla med den Fibergi jag har kvar och så drygar jag ut det med Betfiber Mix från Granngården. Med facit i hand efter två veckor med det fodret fungerar det riktigt bra. Faktiskt otroligt bra.  Här finns en länk från tidningen Grannliv med en fördjupning i deras olika fodersorter. Jag kan inte säga annat än att de verkar ha fått till det. Dessutom har fodret vettiga priser och räcker betydligt längre på grund av att man kan ge mindre givor.
http://grannliv.granngarden.se/hast/bra-grovfoder-staller-krav-pa-nytank/

En annan fodertillverkare som också verkar ha tänkt till är Danska S:t Hippolyt. De har ett antal mycket tilltalande fodersorter anpassat till olika hästraser och hur de arbetas. Deras filosofi bygger också på mindre givor...fast deras priser är förhållandevis höga. Här är en länk till deras hemsida.
http://hippolyt.dk/SE/Produkter/Häst/Hästfoder.aspx

Ok, dyrt eller inte dyrt...hästarna bara älskar detta foder och jag med. Hade jag haft en återförsäljare i någorlunda närhet så hade jag köpt det....kosta vad det kosta vill...

Gud vet hur de framställt ett sådant foder. Det verkar vara fullspäckat med smakliga örter och doftar helt fantastiskt.

Vi försökte oss på att samla och torka örter förra sommaren för att försöka få fram något som någorlunda kunde efterlikna S:t Hippolyt.  Men det föll på att vi inte hade tillgång till den mängd olika örter som nog krävs för att få fram en liknande blandning.

Equisana har förövrigt  en lucernblandning som man nog skulle kunna använda som blandningsbas men sedan så ska man ju kunna hitta resten av ingredienserna också. Det får nog anstå.

Närmaste S:t Hippolyt-återförsäljare finns ca 70 km härifrån. Så än så länge är det allt för långt bort för att det skulle bli en vettig foderekonomi i att åka så pass varje gång det behövs en ny fodersäck.

Jag får väl hålla mig till Granngården i fortsättningen om det nu inte skulle dyka upp någon ytterligare aktör här i närheten.

Jag spånar dock vidare på idéen att göra en egen foderblandning med strålucern som bas och sedan tillsätta diverse örter som i mesta möjliga mån efterliknar vad hästar skulle vilja äta i vilt tillstånd.

Förslag och kommentarer är som vanligt väldigt välkomna.