En vanlig torsdag morgon...=)

Och nu blev det helt plötsligt en vanlig fredagmorgon.....

Våren i alla fall i antågande det märker vi av fågelsången och alla små tussilagoar och blåsippor och annat smått och gott som börjar sticka upp och gro både här och där. Igår morse hade vi besök av en liten flock råddjur som helt orädda befann sig bara en liten bit från huset.
En uppenbarelse av nära nog bibliska mått framstod här om dagen.... Noah...han med arken skickade ju ut en duva för att kolla om vattnet efter syndafloden hade försvunnit...den kom tillbaka, efter tredje försöket har jag för mig, med en olivkvist i näbben.
Några duvor med olivkvistar har vi förvisso inte sett... men likväl...en skata med en gammal torr björkkvist i sin näbb. Fast det kanske inte smäller lika högt?! Ett vårtecken är det i alla fall, säga vad man säga vill....

Vad gäller Projekt Trampa har vi faktiskt kommit en bit på väg. Valbin Dressyrkuse är riktigt duktig...fast inte på grund av oss. Hans matte hade, som sagt, riktigt roligt åt våra försök. Vad vi egentligen åstadkom var att lära Valbin att kratsa hovarna....det har han förvisso kunnat i snart 14 år...men ändå...
Hans matte är betydligt mer grundlig i sitt arbete och har fått honom att verkligen lyfta hovarna på kommando. Det ska bli intressant att se hur det fortskrider för deras del och hur hon lyckas från ryggen sedan. Det vore ju roligt om det ger resultat.

Travare PI är inte så oäven hon heller. Från marken har hon ett riktigt bra tramp med bakhovarna. Jag tänker ta det mycket försiktigt för hennes del, dock. Hon är inte helt fräsch i sina bakknän. Hon har nu fått "Move On Örter" ett tag och jag tycker mig märka riktigt goda resultat av dem. Jag är bara lite tveksam till att en del av den verksamma substansen i dem är pulvriserad Djävulsklo. Det ska ju ha både smärtstillande och antiinflammatioriska egenskaper. Då frågar jag mig om hästen i så fall inte känner om hon har ont och  överanstränger sig i sin vilja att alltid vara till lags.

Tänk om hästar verkligen kunde berätta hur de känner sig. Så enkelt det skulle vara då. I och för sig skulle de kanske älta gamla oförätter som de anser sig ha blivit utsatta för i all oändlighet.....
Det finns ju människor som säger sig kunna kommunicera med djuren. Jag vet faktiskt ett par stycken som i mina ögon verkar mycket seriösa. En av dem har jag som FaceBook-vän. Hon skrev nyligen ett inlägg om hur hon upplever sin djurkommunikation. Det låter vettigt och klokt, tycker jag.

Så här skriver hon i ett inlägg på FaceBook.

"Angående djurkommunikation (alla djur) så är det ju rätt speciellt och för min del är jag, för att kunna få bra kontakt med djuret beroende på en omständighet som kanske ligger i mig själv och inte i själva processen. Det är viktigt att djurägaren är uppriktigt bekymrad över sin älskling. Vill man specificerar sig såsom : beteendesförändring, nedstämd, aggressiv, lustlös omotiverad så får man göra det men inte mer . Eller ni vill veta om den har ond ? Eller är allt ok ? Men frågan måste ställas ur ett genuint intresse... 

Ibland är det så att det ändå fungerar pga djuret VILL meddela sig och tar chansen så att säga Smiley smile
Det räcker med fotos, ålder, namn, och varför ? Ja det är ju det som är så speciellt och dessutom kan jag tar det när jag är i balans och harmoniskt etc. För min del lättare ... 

Bra att veta är att djuren inte är fula och håller på med angiveri. De är så förlåtande och neutrala. Det vill enbart förmedla sig och sina behov för att få en bättre relation med sin människa, och är mycket tacksamma och blir jätte glada när ägaren tar till sig. Och det kan även vara så att katten vill ha en röd kudde ( som har hänt) Du som ägare märker oftast en direkt annan sinnesstämning hos ditt djur när du möter det . De är så omedelbara. 

Jag pratar inte med ett djur utan ägarens tillstånd, men ibland skriker den på mig :LYSSNA hjälp!!! Framförallt dessa jag möter då jag förstås ser även utstrålning, kroppsspråket etc som sen kan bli som ett hjälpmedel . Och ibland är det bara blank som känns och ser ut som en vitt eller svart vägg NO! 

När jag tränar hästar så är det inte så att jag enbart med hjälp av fraser i hjärnan ( även om jag pratar alltid och ser det som bilder ) har en kommunikation så som man kan med människor. Men det är tydliga känslor , energien, mina känslor, mitt kroppsspråk och läsa just hästens kroppsspråk och beteende som jag har blivit rätt så bra på, men som är ju hästens språk och avslöjar en del som uttgör kommunikationen. Men det är en hel annan tillstånd . Vardagstillstånd så att säga.
Ah det är därför hon lyckas, Nej det är inte så enkelt. Respekterar jag inte djuret och älskar den för sin skull som individ som även får säga NEJ då ställer den helt enkelt inte upp. Jag kan inte tvinga det. Den vill känna mitt genuina intresse och jag måste kämpa precis som alla andra att bli respekterad som ledare, och gör allting rätt !"

Kvinnan som har skrivit ovanstående text heter Gabrielle Olsson och driver Gyas Häst i Centrum nere i Skåne. Jag kom i kontakt med henne förra året när jag var spekulant på en av hennes hästar. Hennes idéer angående hästhandhavande tycker jag är vettiga. Tyvärr bor hon ju alltför långt borta för min del. 

Jag har dock lite svårt att ta till mig idéen med att kommunikatören bara genom att titta på ett foto av djuret skulle kunna läsa av det. Men vad vet jag. Faktum är att jag funderar på att be henne ta sig en titt på PI.  För den intresserade bifogar jag en länk till hennes FaceBook-sida.