Lite handarbete till nytta och nöje

https://youtu.be/eXqM1v4d5GU

Nu har jag fått nog av fisförnäma hästakärringar och mallgubbar

Tänk att denna stelbenthet aldrig ska få ett slut! Vem är det som har bestämt att det bara är s.k halvblodshästar som är värda att få kallas ridhästar? Ja, deras egentliga benämning är ju faktiskt Varmblodiga hästar. 

Halvblodens avelsförening ASVH är ju en förkortning av Avels Föreningen För Svenska Varmblodiga Hästen. Tyvärr saknar man en hel del bondförnuft på det stället. Dels är denna stelbenheten rent av skrämmande okunnig och dels är inte dessa halvblod något att hänga i granen när det gäller varken psyke och/eller hållbarhet. 

ASVH´s administration lämnar mycket kvar att önska. Den är byråkratisk och verkar bara tänka på pengar. Ska man jämföra med t ex STC. Alltså Travsportens förbund så är STC betydligt enklare och trevligare att ha att göra med. Att registrera ett ägarbyte tar i regel en till  två veckor. 

Samma procedur hos ASVH tar flera månader.

Personligen anser jag att "en häst är en häst" oavsett vad den är av för ras. 

När ska hästvärldsapartheiden avskaffas? När ska människor förstå att det inte är viktigt om vi har ardenrar eller nordsvenskar eller travare eller halvblod eller vad hästrasen nu än vara månde. 

DET VIKTIGA ÄR HUR VI TAR OSS AN VÅRA HÄSTAR! Hur vi sköter dem och gör vårt bästa för dem. DET ÄR DET SOM ÄR VIKTIGT! Inget annat. 

Alla har ju inte råd att ha en häst som kostar en massa pengar i inköp. Och förresten är hästens eventuella pris inte det som kostar i långa loppet. Oavsett om man har köpt en häst för flera hundra tusen eller lyckats spara ihop ett par tusenlappar och fått köpt sig en häst för den summan så kostar de faktiskt precis lika mycket att föda och att hålla. De ska ha sina 4 - 5 mål mat om dagen och de ska ha sitt hö eller hösilage. Kvalitén på den maten ska definitivt inte tummas på. De ska också ha strö i sina bäddar. Oavsett om det är halm eller spån eller någon nymodighet som spånpellets så kostar det.

Det vore  önskvärt att människor som gärna vill ha häst skulle få gå igenom ett slags test som visar att de verkligen har fattat vad det innebär att ta hand om djuret i alla aspekter. Inget genomgånget test - ingen häst. Benhårt.

Fast då skulle kanske vissa publicitetshungriga djurskyddsinspektörer bli utan jobb/publicitet. De skulle inte få visa hur duktiga de är på att sparka på dem som redan ligger....läs fallet med "Hästmannen" t ex. 

Här har vi tyvärr också fått beskåda djurskyddets mesighet och ointresse vad gällde tre stycken utsvultna travhästar som gick ute i en hage utan vare sig ligghall eller mat eller vatten under hela förra vintern. 

Jag kan ge mig f-n på att hade det handlat om vanskötta halvblod så hade de varit här på tre röda sekunder. I "Hästmannens" fall handlade det förvisso om ardenrar och nordsvenskar fast jag undrar jag om det var så att denne gubbe nog hade trampat en och annan djurskyddsinspektör på tårna lite för hårt. Elakt undrar jag om det egentligen var hästarnas väl och ve man var ute efter????

Sedan har vi ett ställe här i närheten där ägaren har ett faktiskt djurförbud. Men det stället har bara bytt ägare..till sonen istället för fadern och sedan så fortgår vanskötseln av djuren precis på samma vis som innan ägarbytet. Fast de har ju heller inga dyrbarare hästar utan låter gamla svankryggiga ök traska omkring med hugade turridningskunder dag ut och dag in. 

Man kan ju fundera över varför det sällan är "finare" halvblodshästar som hamnar på sådana skitställen? Har det med deras förmodade nominella värde att göra, tro? Tar människor bättre hand om dyra hästar än om billiga hästar? Är vi så inpiskat idiotiskt dumma i huvudet? Ibland är det nog faktiskt så. 

Jag har varit runt en hel del under alla mina år som hästägare och upphör nog aldrig att förvåna mig över hästfolkets olika ansikten.

I rättvisans namn måste jag först och främst säga att jag har fått väldigt många mycket goda vänner som först var mina  stallkamrater. Det är sådana människor som är snälla och goda in i själen och verkligen gör och vill det allra bästa för sina hästar. De kämpar oförtrutet på och finns där vad som än händer. De älskar sina hästar oavsett vad det är för ras och prisklass på dem.

Det gläder mig att det faktiskt är väldigt många framgångsrika hästmänniskor som också har denna inställningen till hästarna. Annars skulle kanske framgången inte vara så framgångsrik, eller? 

Fast jag undrar jag om det skulle fungera med att låta någon sådan här elitryttare rida min travare...eller är hon inte fin nog för deras skinnklädda dyrbara rumpor och designade frackar? 

Den egentliga frågan är för övrigt....godkänner hon  att de skulle få rida på hennes rultiga lilla rygg? 

Nej, det är verkligen dags att ifrågasätta. Att ifrågasätta Ridsportsförbundets stelbenta regler....Att ifrågasätta mallgrodorna....Att ifrågasätta syftet med hela hästeriet. Är vi tillräckligt många så lär det genomslagskraft.

Ska det vara roligt eller ska det vara ett prestigesökande som slutar med att "den som har mest och bäst när den dör vinner".  Förresten, vinner vad då? Om det nu finns någon fortsättning när man lämnat detta jordeliv....får man ta hästen med sig? Hamnar man på olika nivåer där, då? Beroende på vad man har för hästekrake med sig? Har Gud någon häst? 

Jesus hade ju en åsna när han gjorde sin bejublade första entre till Jerusalem. Tänk om där stått någon stelbent typ från FEI och haft åsikter om det riddjuret? Undras just vad den slagfärdige Jesus hade sagt om det?

I nästa vecka är det påsk. DÅ tycker jag att vi alla som älskar våra hästar för deras egen skull och inte för vad andra tycker och tänker ska slå fötter och hovar i marken och säga STOPP. Nu får det vara nog med regler och förordningar. Låt oss ge våra skyddslingar en extra morot och låta dem veta att de duger oavsett ras och prisklass.

Här är en av varje...ett halvblod, en halvgammal travaremärr och en shetlandsponny.
De är lika glada för det och har ingen aning om vad de är för ras.

Lurade på konfekten...och det är inte ens första april!

När vi vaknade denna torsdagsmorgon var världen vit.
Det kändes verkligen lite snullet nu när vi hade förberett oss på vårens ankomst.
Istället så vräker det ner snö både på längden och tvären.
Vad är det för fasoner? Och vem ska vi skylla på denna gång?
SMHI? Putin? Saudiarabien? Stefan Löven eller Margot Wallström?
JA, det är väl bara att välja vem vi ska spy galla över....den förbannade snön ligger där den ligger.
Och vräker ner där den vräker ner.....tiddelipom...tiddelipom skulle väl Nalle Puh ha sagt....
Hästarna ser ut som sura kängurur och står och trycker i sin skogsdunge. Tur att vi inte propsat på att hovslagarna skulle komma hit och ta bort snösulorna i alla fall.

Medans vi sitter och väntar på att våren ska komma tillbaka från sin lillsemester någonstans i atmosfären finns det en länk här under som kanske kan vara sevärd. Håll till godo.

https://youtu.be/m9hwijdoDgo

En vanlig torsdag morgon...=)

Och nu blev det helt plötsligt en vanlig fredagmorgon.....

Våren i alla fall i antågande det märker vi av fågelsången och alla små tussilagoar och blåsippor och annat smått och gott som börjar sticka upp och gro både här och där. Igår morse hade vi besök av en liten flock råddjur som helt orädda befann sig bara en liten bit från huset.
En uppenbarelse av nära nog bibliska mått framstod här om dagen.... Noah...han med arken skickade ju ut en duva för att kolla om vattnet efter syndafloden hade försvunnit...den kom tillbaka, efter tredje försöket har jag för mig, med en olivkvist i näbben.
Några duvor med olivkvistar har vi förvisso inte sett... men likväl...en skata med en gammal torr björkkvist i sin näbb. Fast det kanske inte smäller lika högt?! Ett vårtecken är det i alla fall, säga vad man säga vill....

Vad gäller Projekt Trampa har vi faktiskt kommit en bit på väg. Valbin Dressyrkuse är riktigt duktig...fast inte på grund av oss. Hans matte hade, som sagt, riktigt roligt åt våra försök. Vad vi egentligen åstadkom var att lära Valbin att kratsa hovarna....det har han förvisso kunnat i snart 14 år...men ändå...
Hans matte är betydligt mer grundlig i sitt arbete och har fått honom att verkligen lyfta hovarna på kommando. Det ska bli intressant att se hur det fortskrider för deras del och hur hon lyckas från ryggen sedan. Det vore ju roligt om det ger resultat.

Travare PI är inte så oäven hon heller. Från marken har hon ett riktigt bra tramp med bakhovarna. Jag tänker ta det mycket försiktigt för hennes del, dock. Hon är inte helt fräsch i sina bakknän. Hon har nu fått "Move On Örter" ett tag och jag tycker mig märka riktigt goda resultat av dem. Jag är bara lite tveksam till att en del av den verksamma substansen i dem är pulvriserad Djävulsklo. Det ska ju ha både smärtstillande och antiinflammatioriska egenskaper. Då frågar jag mig om hästen i så fall inte känner om hon har ont och  överanstränger sig i sin vilja att alltid vara till lags.

Tänk om hästar verkligen kunde berätta hur de känner sig. Så enkelt det skulle vara då. I och för sig skulle de kanske älta gamla oförätter som de anser sig ha blivit utsatta för i all oändlighet.....
Det finns ju människor som säger sig kunna kommunicera med djuren. Jag vet faktiskt ett par stycken som i mina ögon verkar mycket seriösa. En av dem har jag som FaceBook-vän. Hon skrev nyligen ett inlägg om hur hon upplever sin djurkommunikation. Det låter vettigt och klokt, tycker jag.

Så här skriver hon i ett inlägg på FaceBook.

"Angående djurkommunikation (alla djur) så är det ju rätt speciellt och för min del är jag, för att kunna få bra kontakt med djuret beroende på en omständighet som kanske ligger i mig själv och inte i själva processen. Det är viktigt att djurägaren är uppriktigt bekymrad över sin älskling. Vill man specificerar sig såsom : beteendesförändring, nedstämd, aggressiv, lustlös omotiverad så får man göra det men inte mer . Eller ni vill veta om den har ond ? Eller är allt ok ? Men frågan måste ställas ur ett genuint intresse... 

Ibland är det så att det ändå fungerar pga djuret VILL meddela sig och tar chansen så att säga Smiley smile
Det räcker med fotos, ålder, namn, och varför ? Ja det är ju det som är så speciellt och dessutom kan jag tar det när jag är i balans och harmoniskt etc. För min del lättare ... 

Bra att veta är att djuren inte är fula och håller på med angiveri. De är så förlåtande och neutrala. Det vill enbart förmedla sig och sina behov för att få en bättre relation med sin människa, och är mycket tacksamma och blir jätte glada när ägaren tar till sig. Och det kan även vara så att katten vill ha en röd kudde ( som har hänt) Du som ägare märker oftast en direkt annan sinnesstämning hos ditt djur när du möter det . De är så omedelbara. 

Jag pratar inte med ett djur utan ägarens tillstånd, men ibland skriker den på mig :LYSSNA hjälp!!! Framförallt dessa jag möter då jag förstås ser även utstrålning, kroppsspråket etc som sen kan bli som ett hjälpmedel . Och ibland är det bara blank som känns och ser ut som en vitt eller svart vägg NO! 

När jag tränar hästar så är det inte så att jag enbart med hjälp av fraser i hjärnan ( även om jag pratar alltid och ser det som bilder ) har en kommunikation så som man kan med människor. Men det är tydliga känslor , energien, mina känslor, mitt kroppsspråk och läsa just hästens kroppsspråk och beteende som jag har blivit rätt så bra på, men som är ju hästens språk och avslöjar en del som uttgör kommunikationen. Men det är en hel annan tillstånd . Vardagstillstånd så att säga.
Ah det är därför hon lyckas, Nej det är inte så enkelt. Respekterar jag inte djuret och älskar den för sin skull som individ som även får säga NEJ då ställer den helt enkelt inte upp. Jag kan inte tvinga det. Den vill känna mitt genuina intresse och jag måste kämpa precis som alla andra att bli respekterad som ledare, och gör allting rätt !"

Kvinnan som har skrivit ovanstående text heter Gabrielle Olsson och driver Gyas Häst i Centrum nere i Skåne. Jag kom i kontakt med henne förra året när jag var spekulant på en av hennes hästar. Hennes idéer angående hästhandhavande tycker jag är vettiga. Tyvärr bor hon ju alltför långt borta för min del. 

Jag har dock lite svårt att ta till mig idéen med att kommunikatören bara genom att titta på ett foto av djuret skulle kunna läsa av det. Men vad vet jag. Faktum är att jag funderar på att be henne ta sig en titt på PI.  För den intresserade bifogar jag en länk till hennes FaceBook-sida.

Piaff och Passage

Går det att lära travar´n att "trampa"???

Denna fundering har kommit upp de senaste dagarna. Ja, trampa kan hon...på mina fötter för det mesta. Fast nu var det ju inte just detta trampandet jag menade. Det jag är ute efter är den ädla konsten av Piaff och passage, givetvis.

Pi är en mycket välriden häst. Verkligen välriden.....och mycket välvillig och lojal. Hon kan och förstår väldigt många rörelser och gör alltid sitt bästa för att uppfylla mina önskningar.

Nu har vi således påbörjat "Projekt Trampa". Efter att ha kollat på diverse YouTube klipp med olika instruktioner om hur man ska bära sig åt började vi med Herr Valbin istället. Han borde ju ha bättre förutsättningar för denna rörelse så dressyrkuse han är.

Först ska man alltså få hästen att förstå att den ska lyfta på sina fossingar...på kommando...OK, Valbin lyfte snällt på hovarna fast frågan är om han förstod principen. Vi lyfte ju, i och för sig, fötterna för honom och sedan så sa vi "BRAAA " och så fick han godis....
Än så länge har vi inte kommit så mycket längre men vi får väl ge det en vecka eller så...risken är att hans matte skrattar sig halvt fördärvad och kommer att undra vad det är för fjanterier vi har för oss... Valbin tycker det är jättebra....han får ju godis....och en massa beröm...

Sedan var det Pi´s tur. Hon lyfter också väldigt snällt på sina hovar...och flyttar sig än hit och än dit.....
Denna knipsluga lilla märr vet mycket väl vad det handlar om och gäspar lite blaserat. På samma gång är hon väldigt lättmutad när det vankas godsaker.
Nu är hon ju en travare och har inte alls samma förutsättningar till just denna rörelse. Hon lyfter snällt men jag undrar om hon kommer att kunna utföra rörelsen helt och fullt. Vi får helt enkelt jobba på och se vart det leder.

Det ska bli skoj att utmana sig själv i hästdresserande.

Berättelsen om PI (hästversionen) Hästars flyktbeteende.

Nu börjar våren närma sig med stormsteg....med betoning på storm..... I förrgår höll vi nära nog på att fara till Blåkulla en hel månad för tidigt så mycket stormade det. PI fick ha på sig sin "räddluva" i förebyggande syfte under ridpasset i paddocken. Kanske var det en bara en slump men hon uppförde sig exemplariskt och var hur trevlig och rolig som helst. Stormen bekom henne inte det minsta.

Nåja, det var i förrgår det.

De allra flesta gånger så brukar hon infinna till utsläppet varje morgon med att nogsamt kolla in vad hon skulle kunna tänkas bli rädd för under den stundande dagen.

Vi har en alldeles fantastiskt utsikt över Laxsjön från vår stallbacke....tycker jag...PI tycker det är farligt och osäkert....Man vet ju inte om det det skulle kunna dölja sig ett sjöodjur där nere i djupet. Kanske en liten mört som fått för mycket av något förbjudet utsläpp från den intill liggande servettfabriken....och genom någon kosmiskt mutation förvandlats till ett stort farligt monster???

Eller alla livsfarliga hackespettar som sitter och trummar hotfullt i träden runt omkring vår väg till hagen? Givetvis löper hon en fruktansvärd risk att få ett kringblåsande gammalt löv i ögat eller varför inte ett gammalt ekollon som dimper ner i skallen på henne?

De flesta som hanterar hästar har säkert funderat över varför hästen reagerar för vissa saker och inte för andra saker. Vad är det som gör att hästar beter sig så som de gör? Jag läste en kort artikel från Western Veterinary Conference 2012 där en vettis Robert Miller talade om Top 10 saker som hästfolk bör förstå om hur hästhjärnan fungerar.

1:    Flykt

2:    Perception

3:    Reaktionstid

4:    Desensibilisering

5:    Inlärning

6:    Minne

7:    Ledarskap/dominans

8:    Rörelsekontroll

9:    Kroppsspråk

10:  "Självständighet" omedelbart efter födseln

PI är en rätt tuff märra. Hon går snarare till anfall än att fly i en del situationer. Springa iväg full panik har hon aldrig gjort under vår bekantskap. Däremot kan hon tänka sig att "cementera fast" sig i marken om det är något som hon tycker är otäckt.

Veterinärer är något som väcker hennes outsläckliga hat och där kan hon rent av bli riktigt farlig. Blir hon trängd så anfaller hon. I höstas fick jag faktiskt ge henne en rejäl dos med lugnande Domosedan i gelform en stund innan hon skulle vaccineras.  Trots detta var hon inte helt foglig utan veterinären valde att använda brems innan hon vågade vaccinera henne.

Nu har jag försökt att vänja henne vid sprutor genom att då och då ha med mig en sådan där engångsspruta och peta på hennes hals med. Det reagerar hon numera inte alls på. Frågan är väl vad som händer när det är dags för en "riktigt" vaccinering igen. Den som lever får se...

Tillbaka till själva "rädderiet" och flyktbeteendet så finns det en hel del man kan tillföra sig själv som människa för att underlätta, främst för sig själv, hanterandet av hästens främsta instinkt som ju är dess flyktbeteende.

Jag anser att det är just det som är den största stötestenen vad gäller vårt hästhandhavande. Nästan precis som i livet självt att det är företeelsen "fruktan" som på något vis även är en stor del av våra levnadsbetingelser. Fruktan visavi Kärlek. I hästens levnadsbetingelser är det Flykt visavi Välmående. Visst är det väl samma sak? Eller vad tycker läsaren?

Hur ska man då hantera denna fruktan/flykt tillvaro för sig själv och för hästekraken? Genom att själv förhålla sig lugn, givetvis. Men hur enkelt är det när man riskerar att både bli nedsprungen och översprungen och trampad på alternativt att flyga som en vante i luften och landa med en smäll i marken!?!

Ja, det har, i alla fall jag,  inte någon patentlösning på.

Jag lyssnar då och då på mental coaching för ryttare. Kunde man ta sig samman och alltid ha med sig dessa goda råd angående andning och avspänning och positivt tänkande så skulle det kanske gå att vara en mer sammansatt människa och då skulle ju även hästen, förhoppningsvis, bli lugnare och mer stabil....kanske?

Detta var mina nuvarande funderingar. Fortsättning följer givetvis. Det skulle vara intressant om fler vill delta i denna fundering med kommentarer och berättelser. Väl bekomme!

Örter till hästar

Jag är en ivrig användare av örter till mina hästar. Jag tycker mig ha sett positiva effekter på de hästar som jag gett olika slags örtblandningar till.

De hästar som senast fått örttillskott är Lilla PI som har haft problem med slitet ledbrosk i sina bakknän och ännu mindre lille Max som får örtblandning för att förebygga fångproblem inför den kommande betessäsongen.

Gamle käre Freddan fick också örter under sina sista levnadsår.

I PI´s och Freddans´s fall har det varit "Move On" örter. Max har fått "Stand Free" örter.

Vidare tycker jag att munkpeppar har varit till stor hjälp dels för att lindra EMS/ Cushings hos min gamle Freddan och för att ta udden av PI´s rätt så kraftiga humörsvängningar i samband med brunst .

Här under finns en länk som jag har hittat i tidningen Equipage.



http://equipage.se/index.php?option=com_k2&view=item&id=2303:örter-för-häst-–-naturligt-nyttigt-humbug-eller-farligt?&Itemid=93

TÖMKÖRNING

Idag har det varit hästeri för hela slanten. Från tidiga morgon till sena kvällen....detta skrev jag i torsdags kväll och sedan har jag inte hunnit skriva överhuvudtaget....

Hästeriet som den ursprungliga texten skulle handla om var givetvis hästshowen i Göteborg...och Eurohorsemässan i anslutning till detta.

Här finns verkligen allt från ställbara sprutmunstycken till diverse lulllull att fästa på sin eventuella westernsadel.

Det som jag, personligen, hade mest utbyte av var en liten föreläsning /clinic med Anders Eriksson från Biologiska Yrkeshögskolan. På ett enkelt och lättfattligt vis tog han oss åskådare genom ett tömkörningspass..... roligt och lärorikt med några goda tips.

Jag har genast anammat hans idé med rakt körbett och att använda svanskappa. Argumenten för detta är att ett rakt bett ligger mer stilla i munnen på hästen. Svanskappan gör att körgjorden ligger still och inte glider åt sidan ifall hästen skulle få för sig att storma iväg på hästars vis.

Så klart, var det PI som fick vara "försökskanin" i detta också. Hon finner sig ju i det mesta och har, i och för sig, åsikter om det mesta också. I detta fall var hon mycket nöjd med det raka bettet. Svanskappan accepterade hon med ett litet blängande...ja, ja, jag har ju varit travhäst....

Eftersom jag har snöat in på ST träning var det sedan en enkel övning att flytta henne både till höger och vänster sidvärts på lång töm och även öppna och sluta fungerade bra längs med långsidan i paddocken.

Detta ska jag sannerligen fortsätta med. Hon verkar ju gilla det och travar snällt i båda varven.

Vad jag ju har förstått från tidigare ägare så galopperade dock märren ut sig från en eventuell travkarriär relativt tidigt.  Det var ju just ingen skillnad nu. Hon for som en galning så fort vi ökade farten. Så..summan av detta .... ingen galopp på ett bra tag, än. Tack vare de goda tipsen jag hade med mig från clinicen var det just ingen större match att hålla tag i henne trots diverse krumsprång.

Här en länk till vidareutveckling för den som är intresserad.

http://youtu.be/pdwa_rEPSqc