Samtal med PI

Idag blev jag rädd för min egen skugga....och lite till....

JA,  jag kan ju inte hjälpa det ...jag är häst och ett flyktdjur...dessutom har jag haft det ganska tråkigt ett par dagar eftersom jag skulle vila...

Det räcker med att något inte är precis som vanligt..antingen  med mig eller med den vägen som vi är ute på...då väljer jag att bli rädd..för det är mitt enda sätt att skydda mig och min matte från faror.

Matte tyckte att jag var fånig men hon såg ju inte den avgrundsdjupa hål som bildats där som den människoliknande varelsen stod och drog och slet i träden och buskarna...det knakade och knäppte och det räckte för att jag skulle bli på min vakt och vilja fly......har jag då väl börjat spöka mig så kan jag bli rätt stark....och sedan är det spännande att bli rädd också...

Nog försökte kärringen att övertala mig och vi vände och vi snurrade och sedan kom jag på den strålande ideén att backa ned för en brant slänt.....då kunde inte matte rå på mig..jag kände ju att hon blev osäker och trodde nog att vi skulle ramla ihop i en hög....

Ja, jag vet att hon är rädd om mina ben..jag har just haft ont i ett ben eftersom vi sprang i hagen och det var mörkt och jag snubblade.

Gissa vad tanta gör då...jo....hon tvingar upp mig på vägen igen..sedan ryter hon åt mig!!! ..RYTER..ÅT MIG!!! Jösses jag blev så paff att jag bara stod still och viftade med mina öron...

Sedan går hon av mig...Ok..tänkte jag...det var väl bra..nu går vi hem igen och jag får som jag vill...

Räddheten lönade sig...

Men..nehe då, hon tar tag i mig och leder mig förbi det där farliga.....konstigt att det inte syntes något troll eller något annat läskigt...det såg precis ut som vanligt där...och den där konstiga människan eller vad det nu var verkade lika rädd som vad jag var....den stack iväg in i skogen...och matte och jag efter.. ..tänk jag tror vi jagade den på flykten för jag såg inte röken av den sedan...

Vi gick sedan vår vanlig runda och jag kände mig faktiskt rätt fånig....för matte sa inte ett knyst utan hon bara gick där med mig....

Det var nog rätt dumt att
bli så rädd....fast lite kul
vad det också...

JAG FICK I ALLA FALL MOROT.....

En fundering angående hösilage visavi vanligt hö

Mer och mer undrar jag om hösilage verkligen ska vara det bästa att utfordra vår kära hästar med....

Det är ju inte tu tal om att det blir lite billigare.....lite enklare .....och att man kan ge mindre kraftfoder mängd .....

Nåväl, detta är ju på gott och ont......hästar är gräsätare.......i vilt tillstånd så äter de i snitt 16 timmar om dygnet.....det vet vi ju allihop.....

Sedan så rör de sig också lika mycket i förhållande till hur de äter.......

Ok, då har vi en tamhäst.....på sommaren går de ju och betar och är förhoppningsvis ute dygnet runt....men sedan kommer höst och vinter och då ska de in på stall .......om vi nu inte har en sådan tur att det går att släppa dem på en väl fungerande lösdrift, förstås......

Nu blir det helt plötsligt annorlunda rutiner. Hästarna som är på stall bör i alla hänseenden få ha halm i sina boxar......men det är ju inte alla förunnat att ha. Många står på spån eller torv eller liknande....

Och deras magar och matsmältningsapparat är ju inställd på 16- timmars läge....Redan här blir det krångligt....

Ett bra hösilage bör ju ha en torrsubstans på minst 70% .....är det blötare passar det bättre till kossorna och deras magar......

Och så till själva innehållet i min fundering och I HÖSILAGET.....att det måste vara friskt och sunt är ju en självklarhet.....är det hugget för nära marken finns det en stor risk att det kommit med t ex något dött djur  som absolut inte ska vara där......jätterisk för boutilinförgiftning om man slarvar....

Då bör man vaccinera......jahaja, men det finns ju många olika sammansättningar av just detta lömska gift.....hur kan man då med säkerhet veta vad man vaccinerar mot?

Sedan så är det problemet med att i detta kalla rike så fryser det ju på vintern. Och det gör ju även gräs och hösilage, då. Fruset gräs och således även fruset hösilage kommer att periodvis få en betydligt högre sockerhalt......och då finns en större risk att vissa hästar utvecklar olika slags allergier och överkänsligheter.....t ex FÅNG och sådana otrevligheter....

Jag undrar jag om det kanske är dags att tänka över vad man väljer att ge som basföda.....

I min tankevärld borde inte hösilage vara något alternativ till hö för ponnies, Islandshästar, tinker, ardenner, nordsvenskar mm lite grövre raser....

Happy Trails

Nu testar vi bettöst

Nu har märren fått sin vilja igenom ...förvisso ser hon lite harmsen ut men det är snarare ett uttryck av ÄNTLIGEN!

Hon var ju minst sagt misstänksam när detta nya kollijox skulle prövas och justeras för att passa hennes lilla fina huvud. Men när det sedan var på plats var hon nog rätt belåten.

Vi gick en bra runda och hon traskade snällt på.

Jag hade ju misstänkt att det skulle bli en del små utflykter hit och dit i periferin men det blev det således inte.

Kontentan är hittills en mycket nöjd märr och en 500:- fattigare matte.

Hästiga och höstliga funderingar över stort och smått

Här sitter vi i eftermiddagssolen en lördag i slutet på september. Pi anser sig vara nöjd och belåten med det mesta om jag förstår henne alldeles rätt. Hon vill gärna komma nära och så blåser vi på varandra, hon och jag. Det känns som en enorm ynnest varje gång vi får dessa lugna stunder bara för oss själva. Vi trivs verkligen ihop, vi gamla tanter .....

En lite intressant betraktelse som jag stött på under åren är hur lätt det är för omgivningen att faktiskt värderar oss hästägare utefter vad för slags häst vi har. En del tror att vi med " gamla travare" inte är särskilt kunniga och vettiga vad gäller hästeriet i största allmänhet.

Då ska jag komma med en helt annan vinkling på just den frågan....Det är kanske just därför vi har valt att ha " gamla travare. ....för att vi VET oändligt mycket mer än de som TROR att de vet.....fundera på det, ni "besserwissers"......

Vi har bestämt oss för att hitta en ny stallplats trots att både hon och jag stormtrivs med stället och med den lilla flocken som PI ingår i. Dock står det väldigt klart för mig att hon nog behöver få komma in i ett varmare stall under de kallaste vintermånaderna. Hennes ben mår allra bäst av att få sina Back-on-Track bandage som extra stöd under natten och det känns inte helt enkelt att sköta detta i vare sig kallstall eller en lösdrift. Vi har lagt ut några blänkare här och där och hoppas förstås få napp och något ställe där vi kan trivas och få lugn och ro.

Ytterligare en sak har jag då fått väldigt klart för mig...eller rättare sagt, hon har klargjort det. Vi ska ha ett bettlöst träns, och där med basta! 

Så, sagt och gjort, jag har hittat ett från Hööks som jag tror hon kommer att trivas med....så nu väntar vi med spänning på vår postförsändelse. 

Förvisso har jag redan tidigare varit inne på bettlöst....min käre gamle Fredda gick med bettlöst sina sista år i livet på grund av sina slitna tänder och känsliga mun....så det är ingen nyhet vare sig för mig eller för Pi. Hennes förra matte red ju nästan uteslutande bara med grimma och grimskaft, om jag förstått rätt. 

Lite retligt är det att Pi inte kan "ärva" Freddans gamla grejer ...men de är alldeles för stora åt henne.

Jag prövade dock här om veckan med ett annat dåligt konstruerat billigt skit som jag har fått tillsammans med en barbackapad som inte passade till Pi och mig......

Resultatet blev rätt så roligt....i paddocken traskade hon glatt och villigt fram och vi prövade att öka och minska volter och att sicksacka mellan och över diverse slanor och hinderstöd både i skritt och trav. Men, hu, vad det är trist att ranta omkring där så vi gav oss ut i skogen istället....

Då blev det genast annat ljud i skällan och PI såg väl sin chans att ta kommandot och gå hit och dit...efter eget gottfinnande, liksom. Det är ju inte lika lätt att ta tag i madamen utan det där lite skarpa klirret som bettet medför. Vår ridtur blev genast mycket mer motsägelsefull och äventyrlig. Jag kände mig heller inte riktigt ok med att ge oss ut på landsvägen som avslutar just den ridrutten utan vände hemåt och gick tillbaka genom skogen igen. 

Jag har i alla fall gett mig attan på att märren ska gå att styra och få att lyssna utan något som helst hjälpmedel annat än mina vikthjälper och vår övriga kommunikation.

Ja, vi är inte där än och det nya bettlösa tränset får väl utgöra en liten bit till på den vägen.....

Så småningom ska vi nog komma totalt överens. Jag, matte, är inte överhuvudtaget intresserad av att kuva och knäcka och diktatoriskt bestämma över min häst....det skulle överhuvudtaget heller inte vara möjligt med detta starka och stolta ledarsto som är Pi. Jag är glad att hon vill vara med mig och att hon vet att jag vill vara med henne. Det får räcka.

Happy Trails

Hur uppfattar hästarna oss?

I det förra inlägget funderade jag över hur man en gång för alla får ordning på en stirrig och brötig häst....

Här om veckan kom en fråga från en av mina kunder från min gärning som djurkommunikatör.....

Frågan löd: Är min häst ledsen, arg, deppig eller potentiellt farlig?

Jo, vad ska man svara på det, tro. I detta fall gällde det en ung häst som har en jobbig bakgrund ....givetvis på grund av okänsliga och okunniga människor ...

Jag gjorde en avläsning på honom här om dagen och blev rent av helt förtjust i denna mycket ståtliga och uteslutande härliga unga häst....Och nu skulle han således var farlig...enligt ett meddelande som hans matte fått....Jag säger bara....BYT STALL...låt någon som KAN hantera en ung häst ta hand om honom de gånger du själv inte kan.

TYVÄRR ÄR DET ALLTID den mänskliga faktorn som ställer till det.

Jag kan banne mej inte fatta vad man ska ha med hästar och, förresten, alla djur att göra ifall man inte  har vett nog att sätta sig in i hur de ska ha det och hur de behöver skötas och hanteras för att umgänget med dem ska fungera.

Inget fungerar bättre genom att man använder rädsla och våld...ABSOLUT INGET! Men i hästvärlden är det dess värre allt för vanligt.

Jag och många med mig har skrivit rad efter rad och skällt på än den ena och än den andra disciplinen inom hästsport så nu undrar jag ju när folk ska fatta vad det är vi menar. Jag är ju ingen auktoritet inom området men jag har faktiskt ca femtio års erfarenhet av att hantera bl a hästar. ....För det mesta unga hästar. De är ju som ett oskrivet blad, de... Får de vänlig och RÄTTVIS behandling från början  så blir de vänliga och rättvisa...motsatt behandling ger givetvis motsatt effekt......

Under alla dessa år har jag stött på ett fåtal...närmare bestämt bara två stycken ....som jag faktiskt bedömt som "potentiellt farliga".
Där var det ju också den mänskliga faktorn som satt igång det beteendet från allra första början. En hade blivit slagen med en spade rätt över nacken och verkade inte riktigt kunna se klart och tydligt.....Den andre hade man helt sonika etiketterat att han var farlig och dum och allt möjligt idiotiskt....hästestackaren hade ju fullt schå med att uppfylla alla dessa farlighetskriterier, kan jag berätta...

Dock..vad som är allra viktigast för en häst är ju dess flocksammansättning och dess rang och beteende där. Fungerar flocken utan störning så lär det mesta andra fungera relativt friktionsfritt det också.

När jag skriver flock så menar jag flock... INGEN häst mår bra av att vara ensam. De sa inte vara ensamma ..enligt lag FÅR de inte vara ensamma....så det är faktiskt inget att snacka om.
HÄSTAR ÄR FLOCKDJUR OCH SKA SÅ FÖRBLI.

Happy Trails

Hur få man ordning och reda på en stirrig häst

Frågan har bl a dykt upp på en FaceBook sida denna veckan och i min gärning som djurkommunikatör har jag också blivit ombedd att försöka hantera problemet genom att be
hästen lugna ner sig....

Jag har funderat en del på detta med stirrighet och kommit på, den kanske rätt så obehagliga sanningen, att det beror uteslutande på hur vi människor agerar gentemot en "besvärlig" häst.

Dessutom...hästen speglar nästan hela tiden vår sinnesstämning och vår energi som dess människa.

Också vilken flocksammansättning hästen går i har mycket stor betydelse. Kanske har det allra störst betydelse, vid närmare eftertanke. I alla fall till en början...

Så till vida det inte är något fysiskt fel, alltså....det måste man ju ta reda å allra först, förstås.

Här under ligger det en länk till Marijke de Jong ST-training. Den fick mig att fundera och omvärdera lite av mitt eget tillvägagångssätt ....

http://straightnesstraining.com/the-horse/the-spirit-of-the-horse/how-to-keep-your-horses-spirit-in-balance/

Nåväl, ifall du nu har tittat på Marijke och hur hon ser på saken så kanske du fått upp ögonen för något nytt. För mig blev det en stort AHA...det är ju klart..JEPP!

I fortsättningen så har vi således med en helt frisk och hel pålle att göra....och lik förbannat hoppar och far eländet omkring och är totalt döv för omvärlden....och för "sin människa"....

Ja, då får man således utvärdera vad för energi hästen har och utgå från det. Marijke har ju fullständigt rätt i att om hästen är välbalanserad och sund i sin hästsjäl så blir ju upplevelsen
av hästens energi enbart positiv. Har hästen däremot bara mött oförståelse och kanske också rädsla
från den som ska hantera honom eller henne så blir det ju bara ett enda kaos i dess hjärna. Och så klart för den människa som ska ha hand om "odjuret"......
Och sedan är den onda cirkeln ett faktum.....hästen bråkar...du blir arg eller rädd eller bådadera...
hästen blir rädd för att du är upprörd..du blir ännu argare och ännu räddare...Hästen ballar ur totalt ....KAOS....

Jag har varit med om det otaliga gånger...och det är nog alltid vi människor som stissar upp situationen genom att vi då ska vara envetna och "minsann visa att det är vi som bestämmer"....

Tänk bara vid t ex lastsituation....nu ska jag använda mig själv och min häst som exempel...

Jag har en tuff häst....ett utpräglat ledarsto med stål i blicken och järnvilja....dock, hon älskar verkligen sin matte och matte älskar verkligen sin märra, trots allt...MEN då gäller det att att
vi är överens om vad vi planerar att göra...
...att komma här och ha bråttom och vara lite stressad över att just denna dag snabbt som f-n få in märren i transporten och åka iväg till ett annat stall stod inte på märrens agenda, inte just denna dag i alla fall...
Jo då, hon följde snällt och geschwindt  med in i släpet men sedan for hon ut lika snabbt igen....JÄVLA HÄST!!!!

Så höll det på ett antal gånger....

Jag försökte förstås att hålla mig lugn och koncentrerad.....fast inom mig så var jag ju mer eller mindre redan beredd på att få traska och gå den nära nog milslånga vägen till det andra stallet...och ondgjorde  mig över det i tanken...trots att jag spelade snäll och smackade på hästen och djupandades och hade fickan full av morötter och godis och lockade och pockade....

"Ha, ha" sa märren..."mig lurar du ICKE"! Här kunde det ju lätt  ha slutat i ...K---A---O---S!!!!!

SÅ jag lämnade helt sonika över henne till min stallkamrat...som givetvis lastade på tre röda sekunder och fick henne att stå kvar så vi kunde stänga lemmen och fara iväg...TACK kära Klara!

Förstår ni hur lätt det är att hamna i en sådan här moment22 situation? Och då har jag haft som en
liten bisyssla att lastträna ANDRAS hästar! Men kunde så fasen inte lasta min egen, just då.
PINSAMT, minst sagt.

Det räcker att man börjar elda upp sig bara sååå lite så är den onda cirkeln där...hästen kommer ur balans och man själv halkar efter ....eller så är det tvärtom.....

Oavsett så har man en häst som känner sig minst sagt obekväm med det mesta.....den lär ju heller inte följa en sådan velig flockledarwannabe...."bah...bäst jag tar över showen", tänker hästen...."så blir det lite ordning och redan här..".

Så kontentan av just denna del-fundering är ju att allt som har med stissighet och direkt misstro från hästens sida faktiskt har att göra med att vi måste ställa oss på hästnivå och verkligen förtjäna vårt ledarskap annars kan vi slänga oss i väggen .....

Numera pratar jag lugnt och sansat med Pi....som tant till tant.... Även om det skulle uppstå knepiga situationer. Visst är hon fortfarande egensinnig och skall nästan alltid förhandla
och ha sig...eller diskutera och omvärdera.....om hon får säga det själv. Men vi litar på varandra och kommer alltid fram till en lösning. Jag vill aldrig kuva någon annan varelse utan förväntar mig samarbete på grund av ömsesidig respekt. Det fungerar hur bra som helst i alla lägen.

En intressant sak som jag har upptäckt och det fungerar i de allra flesta fall och med de allra flesta
hästar är "att helt sonika gå därifrån". Till exempel...hästen vänder sig ifrån den som kommer in i dess box för rent allmänt socialiserande med hästdjuret. Stå då inte kvar och be om uppmärksamhet.
GÅ och gör något annat. Du kanske får hålla på så mer än en gång...men det kommer att fungera tillslut. Kom ihåg att alltid ha med dig något gott som du ger hästen när den närmar sig dig av egen vilja. Du behöver inte berömma och överbelöna..det räcker med ett "BRAAA" och så godis, förståss.
Till slut är du garanterat intressantare är boxväggen eller vad den nu har fått för sig att stirra på.
Och, handen på hjärtat, vägen till hästens hjärta går väldigt mycket genom dess smaklökar.
Så ni som tror att ni får nafsiga hästar genom att ett ge godis..glöm det....men ifall ni nu promt ska framhärda så lägg då godiset i dess krubba...

Nästa steg är ju att få hästen hanterbar och att kunna lämna övriga flocken tillsammans med sin
människa...ledd eller riden...

Det är ju också en process som kräver tålamod och vishet. En sann ledare ska ju vara roligare och mer intressant än själva flocken....annars lär ju hästen inte välja dig framför dem.

Alltså får du börja i hagen..i flocken....bli en flockmedlem och TA DIN RÄTTMÄTIGA PLATS.
Här kanske man ska tänka sig för innan och försäkra sig om att slippa ta revirstrider med andra hästar... Det räcker med ytterligare en häst och då givetvis en snäll sådan...som redan vet att respektera människan....Så samma sak som i boxen..vill inte hästen komma till dig...så GÅ därifrån..
Du kanske måste traggla och traggla flera gånger. Tålamod är en dygd och det måste du utrusta dig med i stora portioner. Och var ensam i hagen..inga små barn som knatar runt UTAN bara du och hästarna.
Förmodligen blir du ju intressant för hagkompisen också..men det är ju bara bra...kan du styra en kan du styra flera...det är ju så ett ledarsto gör...... (Morotskontot lär skjuta i höjden så se till att ha sparat en del slantar till nya morotsinköp)

En sak som imponerar stort på hästarna är hur länge du kan stå still utan att röra dig.....pröva så får du se...

Har du nu kommit därhän att hästen faktiskt väljer att komma till dig varje gång du visar dig i hagen så har du kommit en bra bit på väg i din nya roll som rättmätig ledare..eller attraktiv kompis....

Antingen blir du kvar i hagen och sätter på grimma där och leder omkring och vänder och puttar.

Det är ju lite hur du själv tycker. Men en stissig häst blir enklare att hantera om den får vara med andra hästar i början. Flockens har en direkt lugnande verkan som det är svårt för oss människor att uppnå med en gång. Du har lättare att nå hästen genom att lugnt och stilla traska omkring med den tillsammans med dess polare. Här räcker det att arbeta med vanlig grimma och eventuellt ett grimskaft som du bara drar genom grimmans nederdel. Inte knäpper fast... ifall hästen skulle få för sig att kuta iväg.  Så får du hålla på tills du känner att hästen går med lugnt och frivilligt.

En knutgrimma är ju ett mycket bra redskap när man vill arbeta hästen från marken. Den har knutar som, rätt placerade, utövar ett lätt tryck på punkter i hästens ansikte och på så vis gör den uppmärksam på dina  impulser till den. Ett arbetsrep på ca 2,5 - 3 meter är alldeles utmärkt att använda istället för longerlina. Du har mycket lättare att få kontakt med hästen och mycket lättare 
att styra.

Knutgrimman och arbetsrepet använder du först när du ska arbeta hästen i paddock eller när ni ska ut och promenera.

Den är ju av sådan beskaffenhet att hästen aldrig får bindas upp i den eller ha den på sig när den är
lös hagen. Då kan den ställa till med mer skada än nytta.

För arbete i paddock rekommenderar jag att du kollar på t ex Pat Parelli och "Seven Games"..länk finns här:  http://naturalhorsemanship.se/traningstips/parelli-seven-games/

Har du lyckats att befästa och förstår detta helt och fullt kommer du inte längre att ha en stissig häst utan en lugn och tillitsfull häst....

SEDAN kan du börja rida och aktivera hästen utan större problem.

En tankeväckare är också att du blir en fullfjädrad ledare och ryttare när du också kan motivera och bestämma VAR hästen sätter sina fötter. Alltså jobba med hjälper som blir mindre och mindre allt eftersom du och hästen förstår varandra i skritt....då först kan du börja öka farten och trava och galoppera...

I sinom tid kommer ni att uppnå total förståelse och kommunikation och då räcker det med en tanke....

Happy Trails

https://www.facebook.com/tassochhovsnack

Leva som man lär.....lära som man lever

När jag skulle hämta min kära Puppan PI i hagen idag så ville hon INTE! 

Det var väldigt mycket Puppa och knappt någon PI hemma i hennes hästhjärna.

Däremot kom hagkompisen Rockefeller och var som ett häftplåster efter mig. 

Han är ju en rätt så gammal häst med sina 24 år på nacken så jag tog mig lite tid

med honom bara för att försäkra mig om att han bara var kelig och allmänt godissugen......

De har ju lärt sig att när undertecknad är på gång så brukar det vankas lite hemlagat

hästgodis till dem alla tre.......

Puppan höll sig i bakgrunden men hade totalkoll ändå.....ifall han nu fick HENNES speciella 

godis...dvs....moroten med stort M som hon bara visste fanns i min ficka.....

Så efter lite mer Puppande så bestämde sig märren för att bli PI igen och insåg

väl så smått att det kanske kunde bli något roligt även denna dag....

Hon närmade sig, fick såklart sin morot och sedan lät hon sig villigt få på grimman.

Sedan kunde vi ju lämna hagen och ta itu med dagens händelser.

Eftersom det inte regnat på två dygn och är minst en sexton grader varmt så

har hon inte haft täcke på....det uppskattar hon. Finns nog inget som den hästen

tycker så illa om som att bli för varm. 

Det är då sannerligen inte lätt dessa dagar....

Antingen så står det som spön i backen och hästarna måste ha sina täcken för att inte

bli alltför våta och sedan alltför kalla....eller så är det gassande sol och hästarna står

och svettas.....

Nåväl, hon lät mig förstå att hon var synnerligen tillfreds med sitt liv.....hon smaskade glatt

i sig av sin foderblandning och tuggade sedan förnöjt på sitt hö. 

Vi fick en lugn och trevlig liten pratstund och sedan gick vi helt sonika ut och hundpromenerande

i skogen idag. Eftersom det var en hundpromenad så fick lille Sixten, fralla, hänga med.

Idag får både hund och häst varsin guldstjärna för att de är sådana förståndiga djur.

Hund och häst har ett underbart samspel.....hästen på höger sida, hunden på vänster sida och jag själv i mitten. De inväntar varandra och särskilt hästen har stenkoll på var den lille frallan befinner sig

i förhållande till henne och hennes hovar.

På grund av det myckna regnandet så har det bildats en bäck ca 2 meter bred och med ca en decimeter djupt strömmande vatten som vi måste ta oss över.

Frallan knatar glatt över men märren är minst sagt misstänksam....det hjälper inte att jag ,matte,  

envisas med att ställa mig mitt i bäcken och locka.....nä, detta måste allt övervägas noga innan

fru häst bestämmer sig ifall hon verkligen ska ta steget och ut och klafsa sig igenom det otäcka....

Frallan visar gång på gång att det är ok.....han har ju, gudbevars, inte blivit uppslukad av "vattenmassorna"

Så efter ytterligare en stunds navelskåderi ur märrens synvinkel bestämmer hon sig och tar klivet

ut i vågskvalpet ......

Lille Sixten springer först med sin obefintliga svans i vädret....märren trippar efter med bestämda

kliv.....

Väl över "på andra sidan " ser jag hur stolta de är över att ha klarat detta hinder.....

Jag själv är också jätteglad och kan bara berömma mina fina djur.....

Ja, detta var vår promenad idag....kan bara tacka för vilket underbart liv jag har....

 

Vill slå ett slag för Svenska Ridtravarförbundet

http://www.unt.se/24unt/?clip=3867455Share


Detta är ett jättebra initiativ för att höja statusen på våra kära travare.

För ett tiotal år sedan så var "Gammal Travare" nästan synonymt med strykarkatt...och skräp.

I alla fall i "det wannabees fina ridfolkets" ögon. Jag glömmer ju aldrig första gången jag tog till mig en travhäst.
Då var det knappt att ridkompisarna ville ha något med mig att göra....och att rida ut med mig var ju
stört omöjligt...BAH. Jag fick hålla mig i bakgrunden och med skammens rodnad på min kinder försökte jag till och med färga över  den vita frysmarkeringen som ju lyste bjärt i ögonen på alla och envar som vi mötte....och som trodde sig kunna allt om hästar...

Det mest fjantiga i den situationen var för övrigt att just den travhästen var betydligt mer välskolad än deras gamla...lite kantstötta.... överblivna halvblod.

Nu mera är det ju fler och fler travare som är chipmärkta...och då har de för övrigt inte någon frysmarkering alls!
Ja, är man nu verkligt kunnig på hästar så ser man nog hästens ras  i alla fall....men det är väldigt kul med de där "förståsigpåarna" som går i fällan varje gång och och ojar sig över vilken vacker häst man har! Vad är det för stam på den? ......sedan vete fåglarna om de vet så mycket mer om häststammar än det som de hört på Lotta Björes TV-referat eller kollat upp i någon postorderkatalog från Hööks...

Tack och lov så håller trenden på att vända och fler och fler inser att en häst är en häst oavsett ras och pris.

Handen på hjärtat...hur många av oss vanliga hästglada människor lär hamna på toppnivå med våra hästar? Alltså, vi som har häst för att vi gillar att ha just häst och gillar att komma ut på en liten ridtur och att rent allmänt få vara med våra älskade havremopeder?

OM vi nu inte själva har väldigt gott om pengar eller stenrika föräldrar som vi kan pungslå så kan en travhäst vara ett jättebra alternativ. Och faktum är att det finns travisar som kommit väldigt högt upp i klasserna... Kolla Be Cash och givetvis lille Japeloup...dem har jag skrivit om i tidigare inlägg någonstans här i bloggen.

Själv har jag ju den kära lilla PI......mina pengar tröt efter att jag hade en redig fajt med försäkringsbolaget gällande min gamle fine holsteinervalack som jag fick ta bort på grund av obotlig cancertumör i käken. Jag hade hemska veterinärräkningar och fick inte ett öre av Agria på grund av deras oklara och snåriga försäkringsvillkor.....

Men jag ville inte vara utan häst och behövde snabbt få in ett nytt sällskap till stallkamratens häst....så genom "guds försyn" fick jag nys om lilla PI....förvisso ett VBL men hon hade klass, den damen. Så jag köpte henne. Det var nog ett av mina mest lyckade hästköp! Hon är helt fantastisk!...och frysmärkt! Det är nog få som skulle komma på tanken att försöka nalla min häst! Den frysmärkningen syns över nejden, ska jag säga.....Det är ju faktiskt jättebra, om man tänker efter lite.

Vad man aldrig ska glömma bort är ju att det inte är inköpspriset på hästen som viktigt i det stora hela...Det kostar exakt lika mycket att hålla och föda hästen oavsett vad det är för ras. Det är mat och försäkring och hovslagare och veterinär och kolla tänder etc, etc som kostar.

Där kan det ju ibland bli lite knivigt om  det nu är folk som inte vet så mycket om hästar som går åstad och köper sig en "billig leksak" eller kanske lånar en sommarhäst för att man har förläst sig på Jilly Cooper eller andra slags hästböcker. DÅ blir det FEL, så inni h-e!

Det är ju detta som Astrid i Svenska Ridtravarförbundet kanske kan få stopp på för tid och evighet.
Nu ska jag ta och teckna ett medlemskap där.

Happy Trails

https://www.facebook.com/tassochhovsnack

Puppan PI talar

Här under följer ett samtal mellan en djurtolk och Puppan....jag har lagt till kommentarer i fetstil i parenteser i texten....Dock glädjande hur mycket som faktiskt stämmer...

2015-08-29 11:31

Kontakt med Puppan:

Det första jag känner med Puppan är att hon är en otroligt klok häst! Hon vet väldigt mycket, och kan väldigt mycket. Hon skulle nog själv kalla sig för världens smartaste häst, och världens bästa häst, hihi. Hon har ett väldigt bra självförtroende, och tycker alltid bra om sig själv i alla lägen. Jag får lite känslan av att hon kan bli rätt dominant om man inte är trygg i sig själv, och säker på vad man håller på med, så då testar hon gärna för att se om hon kan få bestämma lite. (så sant som det är sagt..och dessutom citerar hon mig klockent...hon ÄR den bästa hästen...det säger jag alltid till henne)

Det känns som att du och Puppan har en bra relation, och att ni trivs bra med varandra. Jag känner mycket kärlek mellan er två, och ni kommer fint överens, och gör saker som ni båda tycker är roligt.

”Matte är inte en sådan som måste ha makt hela tiden, utan hon låter mig bestämma också, vi kompromissar liksom, det blir så mycket roligare då, när båda får säga sin åsikt.. Jag har varit med om så många som bara vill bossa runt, försöka knäcka hästen, och sedan få den att göra som människan vill genom att vara nertryckt och förstörd, matte är inte sådan, utan här är allt på bådas villkor. Ingen ska må dåligt eller vara ledsen” (stämmer...jag avskyr "horsebreakers")

Jag känner mycket humor hos henne. Det märks tydligt att du har kul med henne, och du älskar att gå ut till stallet för att träffa henne, och ta en ridtur. Ni har så mysigt tillsammans, och ni båda älskar varje minut ni spenderar ihop.

Jag får fram att du rider i en stor sadel, och den verkar hon trivas bra i. Känns som någon form av westernsadel. (nej..stämmer inte numera) Dock känns det som att hon ibland, vissa dagar, kan sura när du ska spänna under magen.

Det känns lite som att Puppan kan ha ett ganska varierande humör. Vissa dagar är hon världens gladaste, och andra dagar vill hon inte alls vara med, så man får helt enkelt se vilket humör hon är på, och där igenom bestämma vad man ska göra den dagen. (Klockrent)

Jag frågar nu Puppan hur hon mår, och hon skickar mycket positiva känslor till mig.

”Jag mår fint, bara bra! Det är härligt att bara gå i hagen och slappa. Det blåser lite idag så jag slipper de flesta insekterna, det är skönt. Jag gillar inte att ha flugor i mina ögon, då jag är väldigt känslig där. Blir lätt rinnig och irriterad.” (Klockrent)

Jag får lite känslan av att Puppan är lite spänd i vänster bog. Hon känns lite stel och spänd, skulle provat att mjukt massera där. (Stämmer också bra...hon ömmar lite av någon orsak.)

Puppan visar för mig att hon går i en stor hage tillsammans med några andra hästar. Hon håller sig gärna i närheten av de andra hästarna, men inte mitt i smeten, utan hon står hellre en liten bit bort, men så att hon ser dem. Hon är inte så mycket för närkontakt med andra hästar, speciellt inte på vintern. (Stämmer bra)

Snö är något hon tycker är kul, och hon gillar era rundor på vintern, när ni är ute och rider i skogen. (gjorde vi inte särskilt mycket av)

Puppan visar för mig att ni har en paddock att träna i, som ligger precis bredvid stallet. Ibland tycker hon att det blir lite tjatigt, och att hon hellre vill ut och lunka på vägarna och i skogen. (vi är alltid ute i skogen numera)

”För mycket träning träning träning .. Det gör mig trött och omotiverad” (ja hon gillar inte att bli longerad och sådant där horsemanshippande....då blir hon skitsur och blåser och frustar)

Jag frågar nu om hon har några önskemål, och då får jag fram att hon gärna vill ha mer äpplen och gott i maten. Hon är en riktig gottegris som gärna äter massor med godis och frukt. (ja, ja mer ska mer ha....)

Hon berättar nu för mig att du och hon ibland pratar lite med varandra på detta sättet, men att du har ibland svårt att lita på vad du får till dig. Hon säger att ju mer du övar ju mer så kommer det släppa tillslut. (ja, jag har ju prövat att tala med alla mina hästar...hon är den som är mest kommunikabel..men precis som hon säger så tvekar jag ifall det verkligen stämmer det jag får till mig)

Mycket av detta är ju helt klockrent och annat verkar inte stämma helt och fullt. Men det mesta känns positivt och lärorikt. Att jag rider i westernsadel stämmer till viss del...fast jag har slutat att använda den sedan mitt ben är läkt och jag har fått tillbaka min benstyrka. Att vi red i skogen i snön var heller inte helt "hundra"...jag var då fortfarande skadad och höll mig för det mesta runtom stallet och i paddocken....

Vi rider nästan bara i skogen och varvar med väldigt lite harvande i paddocken, numera.

I det stora hela är det trots allt en bra läsning. En tumregel som är mycket viktigt ifall man verkligen ska få bra resultat i avläsningen är att absolut inte titta på några andra bilder rörande djuret i fråga...då har man redan förvillat sig och börjar med "önsketänkande" och drar egna slutsatser.

Att läsa av sitt eget djur är ju också oerhört svårt..där vet man ju redan en massa och då lägger man till och drar ifrån i sin egen fantasi. Det var därför jag lät ovanstående djurtolk läsa av Puppan.

https://www.facebook.com/tassochhovsnack

Ibland kan det behövas lite hjälp på vägen att försöka förstå och att lyssna på sitt djur.

Jag tolkar hundar och hästar på distans.

Hör av dig via PM så får du mer information om hur jag går till väga.

Eftersom jag än så länge inte är helt fullärd....undras om jag någonsin blir det....är mitt pris en blygsam summa av 100:- för att täcka den tid det tar med att läsa av varje djur.

Välkommen att höra av dig.

Puppan funderar

Idag har jag pratat med min matte....Hon skulle ju förstås Horsemanshippa och ha sig för det är ju vad hon tror att jag behöver ibland...Det sa hon i alla fall till Anne här om dagen...
Tja, bara för att göra henne till lags så knatade jag runt ett par varv...fast jag avskyr den där långpisken....den vill jag gärna sparka till månen.....
Det var rätt varmt så vi blev trötta, både matte och jag.
Matte gick och satte sig på en pall och åt äpple....ja, ja jag fick det mesta för jag har störst mun att bita med...
Sedan så satt matte där och glodde och gjorde inget alls. Då kunde jag komma till tals....och matte lyssnade på mig.....jag vill vara den jag är...jag är häst och jag leder min flock. Min matte är människa och hon vill leda mig. Det kan jag gå med på fast då måste hon lyssna på mig och förstå att jag är den jag är....

Hon förstår det ..och så har hon lärt sig att låta mig få fundera ibland. Då står hon still och bara väntar. Det tycker jag är häftigt....min matte kan stå still lika länge som jag och bara lyssna. Sedan är det tråkigt att bara stå still allt för länge....
Jag tycker om att vara i skogen. Jag bär gärna matte på ryggen. Då tittar vi på världen och träden och gräset och känner lukter och förnimmer andra djur. Igår sprang två råddjur ikapp med oss..de är snälla och inte alls farliga.
Ibland går matte bredvid mig...det tycker jag också om för då brukar hon fråga mig vad jag tycker om att äta. Jag väljer själv vad jag vill ha fast när matte visar mig sådant som jag kanske inte sett så brukar jag pröva...det kan vara gott...eller inte.




Idag har jag stått nära matte och blåst.
Det tyckte hon om att jag gjorde.
Det tyckte jag också om...det var tryggt att vara
nära matte. Det var varmt i hjärtat.

Vi var så en lång stund.....det var en bra stund.
Det var vår stund.

Hundarna är fina. De mötte oss igår.

Hemlagat hästgodis är gott....

Nu är det äpple, morot, ingefära, vitlök, mullbär, gojibär, physalis, salvia och mynta och lite salt.

Allt nogsamt blandat med havregryn, fullkornsmjöl, sirap, rapsolja, tranbärssaft, oreganoolja och lite bachdroppar.

Bakat i 180 grader i ca 20 minuter.

Att lyssna på hästen

Här om dagen läste jag dressyrryttaren Patrik Kittel´s jeremiad över varför han fick avbryta sin ritt i EM i Aachen.... han skulle tydligen lägga av med allt som har med hästar och ridning att göra...
Ja, det beslutet från honom skulle säkert gagna tillvaron för många hästar, det....

Det är nog dags att han och en hoper till av de s k framgångsrika ryttarna och kuskarna här i världen börjar ta sitt förnuft till fånga.....

PÅ vad bygger deras framgång, egentligen? PÅ att med hjälptyglar och kandar och specialbett och checkremmar och allt vad fasen det nu är få hästen att under tvång och hot visa upp och prestera med sin ryttare/ kusk till domare och penninghungriga vad-spelare´s godtycke och eventuella vinst????

En del hästar liknar ju mer ett slags slagskepp med alla linor och anordningar som de får bära runt på.

Är det kanske rent av någon som funderat att sätta ett hjälpsegel..typ spinnaker.. på hästekrakar som behöver öka sin fart...???

Det är väl klart att det är kul att vinna även om det bara handlar om en liten regional eller lokal tävling....men inte till vilket pris som helst.

På Facebook ser man ibland rena skräckbilderna hur det går till i de "fina" kretsarna.....
Hästar ska tvingas att gå med krökt nacke och bära sig hit och bära sig dit och dylika dumheter bara för att stildomare och deras anhang tycker så...

Rollkur som det ju har skrivits och tyckts eller inte tyckts spaltmeter efter spaltmeter om de senaste åren är ju bara ett exempel på hänsynslöshet och idioti....på sikt förstör det mer än det bygger upp.

Det senaste som jag fått mig berättat om är hur hårt och hänsynslöst vissa nationer och ryttare drivit sina hästar under fälttävlan på Ribersborg i Malmö....hur de mer eller mindre piskat dem över hindren bara för att vinna någon sekund hit eller dit...

Jag har sett elever från erkända hästutbildningar mer eller mindre misshandla unga hästar bara för att "de ju måste lära sig"... hästen alltså....ÄR DET SÅDANT MAN LÄR UT??? För att få lydiga och följsamma individer...

Jag har hört om s k "duktiga" ryttare och hästhanterare som använt en hästestackare som skolexempel på hur man verkligen inte ska behandla en häst... vore jag en elak kärring skulle jag lägga ut namnen på dem också....men det hjälper nog föga....jag är ju inte någon kändis utan bara en helt vanlig tanta som gillar hästar och har en liten blogg....

Glädjande är dock att reglerna om utrustning och sådant har börjat luckras upp och verkar ge en större valmöjlighet i huruvida man ska använda skarpare bett eller rent av inget bett alls även i högre klasser i dressyren. Kolla denna länken...det kallar jag skicklighet....denne häst följer sin matte för att den vill det....

https://youtu.be/k6oPdrA6X8c

Nog är det väl så här det ska vara?

Den som verkligen försöker lyssna och känna in vad djuren har att förmedla till oss kommer att bli smått lyrisk över vad de har att lära ut. Men det gäller att lyssna och observera riktigt noga. Det är mycket svårare att kommunicera på detta plan med sitt eget djur än vad det är att kommunicera med någon annans.....

Först och främst ligger det ju nära till hands att man lägger in egna värderingar och känslor när det gäller det djur som givetvis ligger oss varmast om hjärtat....det är ju ens eget...nästan som ens eget lilla barn.  Klart man vill och önskar detta djur allt gott. Klart man vill betyda mest och vara omtyckt av just det djuret.....

Eftersom detta trots allt är en hästblogg så nöjer jag mig med att nu skildra dessa funderingar ur hästsynvinkel.

Har man haft hästen från det att den är ung brukar det inte vara några större problem med att få över den till "sin egen planhalva". Är det en äldre häst så har den ju en hel del upplevelser med sig i bagaget sedan tidigare och då får man kanske jobba betydligt mer på sin image för att förtjäna sin plats som dess flockledare. Jag själv har under årens lopp mest haft med unga hästar att göra. Fast de senaste 10 åren har jag haft förmånen att göra bekantskap och bli ägare till äldre hästar. Två stycken....en mycket bestämd valack och nu ett äldre, utpräglat, ledarsto. Båda dessa har verkligen gjort stort intryck på mig och har med bestämdhet lärt mig att man aldrig ska tro sig vara fullärd i hästeriet.

Texten som följer här har jag hämtat från nätet.....det är en djurtolk som heter Åsa som berättar hur hon  går till väga.

Att tala med djur

Att påstå att man talar med djur är egentligen ganska missvisande om man menar djurkommunikation, för det är så otroligt mycket mer som innefattas i att tala, och det gäller även när man kommunicerar med människor.

Människans sätt att kommunicera
Undersökningar visar att mänsklig kommunikation består av

• 55% kroppspråk
• 38 % röst, tonläge, känsla
• 7% ord

När man kommunicerar med djur är de där sju procenten ännu mindre naturligtvis eftersom de inte använder ord själva, även om de förstår mycket av det vi säger. Alla som på något sätt umgås med djur kommunicerar med dem, mer eller mindre omedvetet. Självklart genom de kanaler som nämnts ovan, men för att komma djupare i sin förståelse så kan man utveckla sin medfödda förmåga till att sända och ta emot tankar, känslor, bilder osv. Det som kallas för telepati.
Telepati – överföring av information via tankar
. Många kallar telepati och djurkommunikation för övernaturligt men jag skulle vilja hävda motsatsen och påstå att det är helt naturligt, men att vi människor snarare blivit undernaturliga då vi tappat en länk för kommunikation, förståelse och samspel som djuren fortfarande har kvar, men vi stängt av och förträngt under utvecklingens gång.

Vi människor lägger mycket av vår energi i neocortex, även kallad ”människohjärnan” som ligger i frontalloben där förmågan tilllogiskt tänkande, analyserande, strategisk planering och intellekt osv finns. Den här förmågan har ju bevisligen djur i olika grad också, men de har kvar en starkare koppling till limbiska systemet där vi styrs av och fattar beslut utifrån känslor. Tidigare i vår utveckling var det nödvändigt även för oss människor att lyssna på vår intuition för att undvika fara och för att kunna skicka information till andra via telepati. Men idag verkar vi ofta ha fastnat i huvudet och i många fall mer eller mindre stängt av kopplingen till hjärtat och förmågan att lyssna med och till våra känslor.

Tankar är energi

Våra tankar består av energivågor som vi kan mäta med EEG. När vi ringer med en mobil så skickar vi energivågor till en annan enhet som tar emot energin. När vi kommunicerar via telepati skickar vi energivågor i form av tankar, och man har alldeles nyligen gjort ett vetenskapligt experiment där två personer var kopplade till EEG, som var kopplat till varsin dator, och då fann man bevis för att dessa kunde skicka information till varandra med tankens hjälp.

Alla kan lära sig djurkommunikation

Alla kan lära sig att kommunicera med djur. Det handlar i princip om att tona ner tankebruset och analyserandet i huvudet och börja lyssna med känslan istället och inte minst lägga mycket av sina förutfattade meningar om hur det är och fungerar enligt vad man tidigare lärt sig åt sidan och bara ta emot det som kommer med ett öppet sinne. Det svåraste är – som med allt medialt arbete – att lära säg särskilja sina egna tankar eller känslor från det man tar emot från djuret.

Det är svårare att börja med sitt eget djur eftersom det är så starka känslor inblandade. Här kan jag komma med en lugnande förklaring till alla er som försökt och försökt utan att veta om man har lyckats – det är ofta svårare att kommunicera med sina egna djur, speciellt om det är ett problem man undrar över. Eftersom man har så starka känslomässiga kopplingar är det lätt att känslorna tar över och distraherar informationen, och man har dessutom kanske en del förutfattade meningar om vad ens djur skall tycka och tänka. Så, det enklaste sättet att börja utforska området på är med någon annans djur som du kanske inte vet så mycket om. Då kan du få bekräftelse på att den information du fått in stämmer, eftersom du inte visste det innan, och där har du ett kvitto på att det faktiskt fungerar!

Hur kommer informationen?

Hur man får information är olika från person till person, och inget är mer rätt eller fel än något annat. Vissa får in ord, som en konversation, andra ser bilder och symboler, vissa känner djurets känslor som om det vore ens egna och för många blir det en blandning av allt. När man får in ord är det ju inte så att djuren skickar ”ord” utan det översätts till ord i vår egen hjärna. Så min tolkning är utifrån mitt ordförråd och mitt sätt att uttrycka mig, medan någon annan som talade med samma djur kanske skulle beskriva samma saker, fast på ett annorlunda sätt. Därför spelar det heller ingen roll om djuret är från Sverige eller Japan, tankar är tankar och det är vi som omvandlar dem till ord.

Dags att prova -så här gör du!

Börja med att göra en avslappnande meditation, du kanske har någon du brukar göra för att komma ner i varv och lugna ner tankarna, annars får du tips på en här.

Meditation för att komma ner i varv:
Sätt dig bekvämt, antingen på en stol med fötterna i golvet och gärna en kudde i svanken så att du får stöd för ryggen, eller på golvet i meditationsställning, eller om du har en speciell meditationskudde eller pall.
Börja med att ta lugna, djupa andetag och bara fokusera på din andning en stund. Känn hur du andas in lugn för varje andetag.
Försök att bara vara här och nu, kalla tillbaka dina tankar när de fladdrar iväg genom att upprepa mantrat: ”Jag är här och nu”. Det finns många knep man kan använda för att stilla sina tankar. Dyker det upp en tanke kan du bara uppmärksamma den och tänka ”hej, dig stoppar jag i en låda och tar hand om sen” och återvänd till här och nu. Stoppa sedan tankarna i lådan när de dyker upp så vet du att du tryggt kan släppa dem och återvända till dem senare.
Börja sedan slappna av från fötterna och uppåt. Lägg fokus på varje kroppsdel uppåt kroppen och känn hur den fylls av energi och slappnar av. Upp längs benen, bäckenområdet, magen, bröstet, ryggen, skuldror, axlar, armar, fingrar, nacke, hals ansikte. Slappna av i munnen, släpp käkarna och låt tungan bara vara helt avslappnad, inte tryckt mot tänderna eller gommen. Ögonen, pannan och hela huvudet.

Ta kontakt med djuret

I den här övningen skall vi fokusera främst på att lyssna och låta djuret komma med information. Välj ett djur som du inte känner så väl så att det är lättare att hålla isär dina egna tankar från djurets.
Börja med att etablera kontakt
När du känner dig avslappnad och känner att tankarna börjar snurra mindre fort kan du börja ta kontakt med djuret. Det spelar ingen roll om djuret är fysisk närvarande eller om du har en bild av djuret. Fokusera på djuret.
Tänk dig sen att du öppnar upp ditt hjärtchakra och se hur du sänder en ljusstråle från ditt hjärta till djurets hjärta och från ditt tredje öga som sitter mitt i pannan, strax ovanför ögonbrynen, till djurets panna.
Känn att du är helt trygg och förutsätt att du får kontakt. Även om du kanske tvivlar och inte tror att du har kontakt så bestäm dig för att det är så. Ett tips man kan ha för att lätta upp prestationsångesten om man låser sig är följande: ok, strunta i om du känner att du får kontakt eller inte, du behöver bara hitta på fritt ur hjärtat, spelar ingen roll om det blir rätt eller fel utan säg bara det första som dyker upp.

Börja sedan kommunicera

• Presentera dig för djuret och fråga om det vill kommunicera med dig, känn efter inombords vad du får för svar. (Oftast vill djuren kommunicera men ibland kan de vara mycket upptagna av något annat och helt enkelt inte ha tid).
• Fråga om vem djuret är, hur den upplever sig själv och sin personlighet.
• Fråga vad djuret tycker om att göra?
• Hur gillar den sin mat, är det något den vill ha eller behöver? (här brukar jag ibland få upp symboler som t.ex. en krita, vilket kan betyda att djuret behöver kalk).
• Är det något den saknar i sitt liv som den skulle vilja ha mer – eller mindre av?
• Hur mår djuret, har det ont någonstans, är det något vi kan göra för att hjälpa? Här kan man få information på olika sätt, vissa känner smärtan i sin egen kropp i några sekunder, jag brukar få en bild av var problemet sitter, andra får ord som beskriver. När man frågar om smärta och sjukdom är det mycket viktigt – vare sig det är du själv eller om du anlitar en djurkommunikatör – att man överlåter till veterinärer att ställa diagnos! En djurkommunikation får aldrig ersätta adekvat vård. Du kan få en hint om att du behöver undersöka djuret och var den upplever problem, men låt veterinären diagnosticera och behandla felet.
• Är det något speciellt den vill framföra?
• Tacka sedan djuret för samtalet och känn hur du drar tillbaka din energi till dig själv igen.
• Skriv ner det svar som dyker upp, tänk inte, analysera inte, försök inte att se om det är rimligt eller om du förstår vad det eventuellt betyder utan skriv bara ner det som kommer rakt av. Kom ihåg att man hittar sitt sätt att kommunicera och den där bilden som du inte alls förstod betydelsen av kan vara solklar för ägaren. Jag minns t.ex. en hund som ritade en spiral, flera gånger. Jag försökte få fram var det betydde man jag såg bara en spiral om snurrades från mitten och ut. När jag talade med ägaren skrattade hon och sa att de hade bakat kanelbullar dagen innan, och han var inte så förtjust i kaffebröd och kakor, utom just kanelbullar som var det bästa han visste!
  

Prata med ditt egna djur

• När du skall prata med ditt eget djur är det enklast att inte prata om något som du upplever som ett problem, utan börja med att skicka signaler och se om hunden reagerar.
• Prova att skicka en bild till djuret där du t.ex. tar fram kopplet för att gå ut om det är en hund.
• Skicka en bild till djuret där det går fram till dig och du klappar det.
• Be den bekräfta att den hör dig genom att titta på dig, röra sig på ett visst sätt osv.

Det kan vara bra att veta att de inte alltid gör som man säger även om de hör, speciellt katter. Och har man flera djur kan det vara bra att veta att de andra också brukar höra. Jag har ett lustigt exempel på detta. Jag hade en halv burk makrill som jag kände att jag inte orkade ställa i kylen, så jag ropade tyst inom mig på min ena katt, Ozzy, som just kommit hem och var trött efter att ha varit i stallet och jagat fåglar och möss under dagen. Jag sände ut bilden på att det fanns makrill. Ozzy fortsatte att snarka som en stock, djupt i sin Törnrosasömn, troligen ganska mätt efter att ha kalasat på en smaskig råtta från höloftet. Men däremot så smällde det i kattluckan och två av de andra katterna kom inspringande från ingenstans och satte sig på sina matplatser och tittade förväntansfullt på mig. De hade också snappat upp bilden och genast reagerat med förtjusning!

Djuret lyssnar på känslan vi sänder ut, oavsett våra ord

Det viktigaste lärdomen vi kan ha av det här i vår samvaro med djuren är att även om vi inte medvetet utvecklar en telepatisk kontakt med djuret så skickar vi en bild eller känsla till djuret ändå. Fast tyvärr fokuserar vi ofta på fel sak och förstärker den istället för det beteende vi egentligen vill ha, som är det motsatta. Säg att en hund hoppar till exempel. Du blir arg och irriterad och säger åt den att sluta hoppa. Hunden känner din känsla – stress, hör och ser hoppa och hoppar ännu mer intensivt, och så fortsätter det så i en ond cirkel. Om du istället tar ett djupt andetag och jordar dig och skickar känslan av lugn till hunden för att få den att landa, och sänder bilden av hur den står eller sitter framför dig och hur du då lugnt klappar den får du ett annat resultat. Du får troligen öva några gånger eftersom hunden lärt sig att den skall få hopp- och skrikresponsen på sitt beteende.

Föregå med gott exempel – var det beteende du vill ha och se
Så lösningen på många vardagsproblem är helt enkelt att föregå med gott exempel, du måste verkligen mena vad du säger, både i tanke och handling och framförallt i känsla. En av de vanligaste krockarna jag ofta stöter på här i mitt yrke är personer som kanske som är ganska lugna och stillsamma och har köpt en liten hund som passar deras personlighet alldeles ypperligt. Hunden växer upp och går igenom helt naturliga faser som ungar i alla arter gör när de provar sina vingar och upptäcker världen med en period av selektiv hörsel som följd, som ju kan vara ganska frustrerande för ägaren. Då kommer genast domen från en militant instruktör eller självutnämnd hundkännare, levererad med en skärpa som får Stig Järrels rollfigur i Hets att påminna om tant Gredelin. ”Du har inget ledarskap! Du måste ta tag i hunden och visa vem som bestämmer!” Sen skall man skrika nej och fy i tonlägen som inte alls är normala för en, rycka och slita i kopplet trots att man är helt befriad från våldstendenser eller helt enkelt slå hunden. Den stackars hunden förstår ingenting av vad som har hänt med den vanligtvis så kärleksfulla ägaren som den trivs så bra med och gör sitt bästa för att komma undan bestraffningarna den inte alls förstår varför den får, eftersom ägaren inte talar om vad den gjort för fel. Jag har haft många konsultationer där jag har fått reparera relationer efter att man utan att använda hjärtat bara har lyssnat på ibland rent fasansfulla råd om hunduppfostran både privat och från allehanda tv-program.

Och en ganska ledsam historia som återkommer mellan varven från hästar är hur de skickats bort för inridning och upplever en traumatisk period av oförutsägbara bestraffningar när de skall ”brytas ner” för att lära sig att blint följa människans vilja. Naturligtvis inte så många, men tillräckligt många för att man inser att det saknas mycket empati och sunt förnuft i vår syn på de djur vi lever med. Vi tänker bara med huvudet, inte med hjärtat. Och det språket förstår inte djuren.

Så lyssna inte blint på förståsigpåare och experter, ta in vad de säger, lyssna och smaka på det, känn hur det känns i kroppen och låt det filtreras i ditt hjärta innan du agerar. Eller ännu hellre, lyssna på ditt djur, öppna ditt hjärta för att förstå det – oavsett vad experter säger och tycker. För det finns ingen som är större expert på djuren än de själva, och de har så fantastiskt mycket att lära oss, om vi bara vill och vågar lyssna. 

Lycka till med din resa in i en förunderlig värld fylld av kärlek och visdom.

Namasté Åsa – Certifierad djurkommunikatör, diplomerad hundpsykolog 

Ja, det är sannerligen mycket att ta in......väldigt mycket information på en gång. Denna text förtjänar nog att läsas många gånger. 

I min strävan att vara så opartisk som möjligt har jag också stött på andra åsikter än vad Åsa skriver här ovan.

Det kommer bland annat från en kvinna som börjat att försöka sig på detta med djurkommunikation och enligt egen uppgift också gjort bra resultat. Hon berättar om en travhäst som verkat mått dåligt under lång tid. Varken veterinärer eller tränare kunde se något egentligt fel utan hästen var bara allmänt nere...nästan som deprimerad......Helt plötsligt drabbas dock denna kvinna av tvivel och börjar anse att det är rena häxeriet att tala med djur....hon har således tagit avstånd från allt som har med "ett sjätte sinne" att göra.

Här följer en länk till det reportaget. http://www.vips.nu/nyheter/040108_djur.shtml

Var och en får ju ta ställning som den vill.......

Som vanligt vill jag gärna ha kommentarer och synpunkter.

Happy Trails

Gör ditt eget hästgodis!

Det är inte alls svårt att göra sitt eget hästgodis.

Jag utgick från en grunddeg av havregryn, rågmjöl och sirap samt raps eller olivolja.

Sedan kan man smaksätta efter tycke och smak..ja det vill säga, hästens tycke och smak....

I denna sats har jag honung, mynta, salvia och lite libbsticka. Jag tillsatte också några Bachdroppar och lite Himalaya salt....bara för att jag ville pröva...sedan får jag ju se om föremålet för mitt bakande kommer att uppskatta det.

Hunden gillade det i alla fall så om inte hästen tycker om det så kan säkert han smaska i sig....inget får ju gå förlorat... :-)

Det går givetvis att riva ner både äpple och morot...det är säkert den populäraste varianten i hästarnas smak, tror jag.

Tillbaka till själva receptet då. Jag rörde ihop hela alltet så att det blev en klibbig deg. Sedan plattade jag ut det på en smörpappersklädd plåt och gräddade i 180 grader i ca 15 minuter.

Det var det hele!

Här är ytterligare en korsning Travare/arab.

Fortsatta funderingar om korsningsavel med ridtravare och andra raser.

Stort tack till er som hört av er och berättat om just era hästar.

Det har kommit in bilder på olika korsningar..riktigt fina hästar allihop. Bilderna finns  i slutet på detta inlägg.

Travare / halvblod är tydligen det som är mest känt och använt. Jag fick in en jättefin bild på just en kombinationen. En stor och reslig skäck.

Jag trodde ju inte att Flyinge var intresserade av att låta någon av deras hingstar betäcka men så är inte fallet. De står tydligen gärna till tjänst.

Dessa korsningar kan bli duktiga hopphästar, enligt de berättelser som jag fått ta del av.

Min egen fundering över lämplig hingst till mitt sto var ju bl a PRE fast jag var ju tveksam eftersom jag trodde att just denna typ av avkomma kunde bli för späd. Den berättelse och bild som jag fick av just en sådan korsning är ju helt fantastisk. Matten berättar att han är en riktig arbetsmyra och mycket läraktig.

Sedan fick jag höra om en korsning mellan arab och travare. Tydligen också väldigt lyckad. Arabens kortare rygg stärkte upp travarens långa och robustheten och det trevliga psyket förstärktes ytterligare.

En ännu ung häst som var en korsning mellan Lipizzaner och travare ser också lovande ut. Har dock inte fått uppgift om mankhöjd där.

Sist är där en korsning mellan kallblodstravare och varmblodstravare. Den är säkert jättefin och trevlig men jag upplever att just den typen verkar väldigt framtung. Det kanske är en ännu ung häst som inte är färdigväxt?

Sedan fick jag ytterligare idéer och det var att korsa in Welsh Cob, Connemara eller Tory häst.

Det hade jag faktiskt inte tänkt på överhuvudtaget förrän min kära vänner Clara och Anna föreslog det.

Uppdatering 7/8

Nu har jag fått reda på mer om just Toryhästar. Från Clara fick jag nys om en jättefin Toryhingst. Han finns på Toric Center i Brastad.  www.toriccenter.se
Denne hingst skulle jag definitivt titta närmare på om jag hade tanke på att betäcka mitt sto.

Hingsten Arhibald, mörk fux, 170 cm i mkh. En temperamentsfull häst
med mycket gott lynne. Godkänd hingst som har tävlat i dressyr, körning och hoppning med goda resultat.
Avgift för att betäcka med honom är 1600:- i språngavgift och sedan kostar det ytterligare 5000 efter 90 dagars
konstaterad dräktighet.

Torihästens kännetecken

Torihästen är en medelstor sporthäst, verksam inom högre klasser inom både dressyr och hoppning. De är duktiga på att dra tungt, även i höga hastigheter. Ett av avelsmålen har varit att få fram en temperamentsfull häst med gott lynne, vilket är ett av rasens mest iögonfallande egenskap idag.

Maror blir jättefina i kombination med halvblod, det vet jag. Jag känner ett par stycken av den varianten.  Det är mycket vackra hästar. De blev runt 155 i mankhöjd, har jag för mig. Dock, kanske på grund av att just hingsten man valde förärvde ett något stirrigt temperament så var några av dem ganska så komplicerade att hantera. Med stort tålamod och några månaders träning blev åtminstonde  en av dem en riktigt trevlig individ. Så kombinationen med travare blir nog också lyckad. Säkert något i stil med kombination med halvblod.

Welsh Cob, har jag för mig, har ett ganska vasst temperament. Men jag vet för lite om dem för att våga uttala mig mer. Kanske någon som vet och kan upplysa om hur Cobbar är?

Men Tory, då? Kan det bli aningen för framtungt också, tro? De är väl vagnshästar? Här vet jag absolut inte något om den rasen. Någon som vet?

En del som skrivit i mitt upprop delger, med rätta, några varningens ord. Det är ju ett stort ansvar att föda upp en ny liten häst. Korsningar är aldrig lätta att sälja eftersom folk gärna strävar efter att ha stamtavlor och renrasiga hästar som kan prestera. Som någon skrev, "många rider ju för tränare och vill ha hästar med fina gångarter. De kanske aldrig kommer att rida något Grand Prix men de vill ha en Grand Prix-utbildad häst." Det är så sant som det är sagt! Det finns alldeles för många hästar som säljs för några tusen till mindre nogräknade köpare. Har hästen tur så kan den ju trots allt bli en älskad familjemedlem för många år framöver. Men allt för ofta ser vi annonser på Hästnet och liknande där hästestackarna blivit vandringspokaler på grund av att man inte klarat att ta det ansvar som krävs. Det är ju förståeligt att livet kan förändras och då kan det bli fruktansvärt svårt om man behöver sälja av sina hästar...Är de då  korsningshästar är risken jättestor att de hamnar väldigt fel.

SÅ VAD DU ÄN GÖR! TÄNK dig för! och sedan så tänker du dig för hundra gånger till innan ditt beslut inte går att ändra. En fölunge är ju jättesöt och gullig den första tiden. Både hingstar och ston. Men en stor två-årig hingst är fullständigt ohanterlig om den inte är i rätta händer från början. Ett två-årigt sto är heller inte särskilt lätthanterligt i ovana händer.

Att tro att man kan behålla sin hingstunge med full reproduktionsförmåga är ett stort sett omöjligt företag för en ovan hästägare. Du får ju inte betäcka hej vilt med hingsten. Det kan få oanade följder. Och den kan definitivt inte gå tillsammans med andra hästar. Så, om igen! Tänk dig för!

Kostnaden för kastrering ligger nu runt 5 - 6000:- har jag för mig. Och det är tillrådligt att göra detta när hingstungen är runt ett år gammal.

SÅ med facit i hand....om man inte är 100% helt dundersäker på att man kan behålla den lilla fölungen. Att man har råd att hålla och föda två hästar. Att man har den kunskap och tid som krävs för att utbilda och fortbilda hästen.....då är det lika bra att inte ens tänka tanken...LÅT BLI.

Lipizzaner/travare än så länge väldigt ung

Halvblod/travare. Sicken snygging!

PRE/travare. En riktig arbetsmyra enl stolt matte

PRE/travare..Samma häst fast huvudbild.

Arab/travare

Kallblodstravare/varmblodstravare

Det var dagens fundering...Happy Trails!