Nu testar vi bettöst

Nu har märren fått sin vilja igenom ...förvisso ser hon lite harmsen ut men det är snarare ett uttryck av ÄNTLIGEN!

Hon var ju minst sagt misstänksam när detta nya kollijox skulle prövas och justeras för att passa hennes lilla fina huvud. Men när det sedan var på plats var hon nog rätt belåten.

Vi gick en bra runda och hon traskade snällt på.

Jag hade ju misstänkt att det skulle bli en del små utflykter hit och dit i periferin men det blev det således inte.

Kontentan är hittills en mycket nöjd märr och en 500:- fattigare matte.

Hästiga och höstliga funderingar över stort och smått

Här sitter vi i eftermiddagssolen en lördag i slutet på september. Pi anser sig vara nöjd och belåten med det mesta om jag förstår henne alldeles rätt. Hon vill gärna komma nära och så blåser vi på varandra, hon och jag. Det känns som en enorm ynnest varje gång vi får dessa lugna stunder bara för oss själva. Vi trivs verkligen ihop, vi gamla tanter .....

En lite intressant betraktelse som jag stött på under åren är hur lätt det är för omgivningen att faktiskt värderar oss hästägare utefter vad för slags häst vi har. En del tror att vi med " gamla travare" inte är särskilt kunniga och vettiga vad gäller hästeriet i största allmänhet.

Då ska jag komma med en helt annan vinkling på just den frågan....Det är kanske just därför vi har valt att ha " gamla travare. ....för att vi VET oändligt mycket mer än de som TROR att de vet.....fundera på det, ni "besserwissers"......

Vi har bestämt oss för att hitta en ny stallplats trots att både hon och jag stormtrivs med stället och med den lilla flocken som PI ingår i. Dock står det väldigt klart för mig att hon nog behöver få komma in i ett varmare stall under de kallaste vintermånaderna. Hennes ben mår allra bäst av att få sina Back-on-Track bandage som extra stöd under natten och det känns inte helt enkelt att sköta detta i vare sig kallstall eller en lösdrift. Vi har lagt ut några blänkare här och där och hoppas förstås få napp och något ställe där vi kan trivas och få lugn och ro.

Ytterligare en sak har jag då fått väldigt klart för mig...eller rättare sagt, hon har klargjort det. Vi ska ha ett bettlöst träns, och där med basta! 

Så, sagt och gjort, jag har hittat ett från Hööks som jag tror hon kommer att trivas med....så nu väntar vi med spänning på vår postförsändelse. 

Förvisso har jag redan tidigare varit inne på bettlöst....min käre gamle Fredda gick med bettlöst sina sista år i livet på grund av sina slitna tänder och känsliga mun....så det är ingen nyhet vare sig för mig eller för Pi. Hennes förra matte red ju nästan uteslutande bara med grimma och grimskaft, om jag förstått rätt. 

Lite retligt är det att Pi inte kan "ärva" Freddans gamla grejer ...men de är alldeles för stora åt henne.

Jag prövade dock här om veckan med ett annat dåligt konstruerat billigt skit som jag har fått tillsammans med en barbackapad som inte passade till Pi och mig......

Resultatet blev rätt så roligt....i paddocken traskade hon glatt och villigt fram och vi prövade att öka och minska volter och att sicksacka mellan och över diverse slanor och hinderstöd både i skritt och trav. Men, hu, vad det är trist att ranta omkring där så vi gav oss ut i skogen istället....

Då blev det genast annat ljud i skällan och PI såg väl sin chans att ta kommandot och gå hit och dit...efter eget gottfinnande, liksom. Det är ju inte lika lätt att ta tag i madamen utan det där lite skarpa klirret som bettet medför. Vår ridtur blev genast mycket mer motsägelsefull och äventyrlig. Jag kände mig heller inte riktigt ok med att ge oss ut på landsvägen som avslutar just den ridrutten utan vände hemåt och gick tillbaka genom skogen igen. 

Jag har i alla fall gett mig attan på att märren ska gå att styra och få att lyssna utan något som helst hjälpmedel annat än mina vikthjälper och vår övriga kommunikation.

Ja, vi är inte där än och det nya bettlösa tränset får väl utgöra en liten bit till på den vägen.....

Så småningom ska vi nog komma totalt överens. Jag, matte, är inte överhuvudtaget intresserad av att kuva och knäcka och diktatoriskt bestämma över min häst....det skulle överhuvudtaget heller inte vara möjligt med detta starka och stolta ledarsto som är Pi. Jag är glad att hon vill vara med mig och att hon vet att jag vill vara med henne. Det får räcka.

Happy Trails

Hur uppfattar hästarna oss?

I det förra inlägget funderade jag över hur man en gång för alla får ordning på en stirrig och brötig häst....

Här om veckan kom en fråga från en av mina kunder från min gärning som djurkommunikatör.....

Frågan löd: Är min häst ledsen, arg, deppig eller potentiellt farlig?

Jo, vad ska man svara på det, tro. I detta fall gällde det en ung häst som har en jobbig bakgrund ....givetvis på grund av okänsliga och okunniga människor ...

Jag gjorde en avläsning på honom här om dagen och blev rent av helt förtjust i denna mycket ståtliga och uteslutande härliga unga häst....Och nu skulle han således var farlig...enligt ett meddelande som hans matte fått....Jag säger bara....BYT STALL...låt någon som KAN hantera en ung häst ta hand om honom de gånger du själv inte kan.

TYVÄRR ÄR DET ALLTID den mänskliga faktorn som ställer till det.

Jag kan banne mej inte fatta vad man ska ha med hästar och, förresten, alla djur att göra ifall man inte  har vett nog att sätta sig in i hur de ska ha det och hur de behöver skötas och hanteras för att umgänget med dem ska fungera.

Inget fungerar bättre genom att man använder rädsla och våld...ABSOLUT INGET! Men i hästvärlden är det dess värre allt för vanligt.

Jag och många med mig har skrivit rad efter rad och skällt på än den ena och än den andra disciplinen inom hästsport så nu undrar jag ju när folk ska fatta vad det är vi menar. Jag är ju ingen auktoritet inom området men jag har faktiskt ca femtio års erfarenhet av att hantera bl a hästar. ....För det mesta unga hästar. De är ju som ett oskrivet blad, de... Får de vänlig och RÄTTVIS behandling från början  så blir de vänliga och rättvisa...motsatt behandling ger givetvis motsatt effekt......

Under alla dessa år har jag stött på ett fåtal...närmare bestämt bara två stycken ....som jag faktiskt bedömt som "potentiellt farliga".
Där var det ju också den mänskliga faktorn som satt igång det beteendet från allra första början. En hade blivit slagen med en spade rätt över nacken och verkade inte riktigt kunna se klart och tydligt.....Den andre hade man helt sonika etiketterat att han var farlig och dum och allt möjligt idiotiskt....hästestackaren hade ju fullt schå med att uppfylla alla dessa farlighetskriterier, kan jag berätta...

Dock..vad som är allra viktigast för en häst är ju dess flocksammansättning och dess rang och beteende där. Fungerar flocken utan störning så lär det mesta andra fungera relativt friktionsfritt det också.

När jag skriver flock så menar jag flock... INGEN häst mår bra av att vara ensam. De sa inte vara ensamma ..enligt lag FÅR de inte vara ensamma....så det är faktiskt inget att snacka om.
HÄSTAR ÄR FLOCKDJUR OCH SKA SÅ FÖRBLI.

Happy Trails

Hur få man ordning och reda på en stirrig häst

Frågan har bl a dykt upp på en FaceBook sida denna veckan och i min gärning som djurkommunikatör har jag också blivit ombedd att försöka hantera problemet genom att be
hästen lugna ner sig....

Jag har funderat en del på detta med stirrighet och kommit på, den kanske rätt så obehagliga sanningen, att det beror uteslutande på hur vi människor agerar gentemot en "besvärlig" häst.

Dessutom...hästen speglar nästan hela tiden vår sinnesstämning och vår energi som dess människa.

Också vilken flocksammansättning hästen går i har mycket stor betydelse. Kanske har det allra störst betydelse, vid närmare eftertanke. I alla fall till en början...

Så till vida det inte är något fysiskt fel, alltså....det måste man ju ta reda å allra först, förstås.

Här under ligger det en länk till Marijke de Jong ST-training. Den fick mig att fundera och omvärdera lite av mitt eget tillvägagångssätt ....

http://straightnesstraining.com/the-horse/the-spirit-of-the-horse/how-to-keep-your-horses-spirit-in-balance/

Nåväl, ifall du nu har tittat på Marijke och hur hon ser på saken så kanske du fått upp ögonen för något nytt. För mig blev det en stort AHA...det är ju klart..JEPP!

I fortsättningen så har vi således med en helt frisk och hel pålle att göra....och lik förbannat hoppar och far eländet omkring och är totalt döv för omvärlden....och för "sin människa"....

Ja, då får man således utvärdera vad för energi hästen har och utgå från det. Marijke har ju fullständigt rätt i att om hästen är välbalanserad och sund i sin hästsjäl så blir ju upplevelsen
av hästens energi enbart positiv. Har hästen däremot bara mött oförståelse och kanske också rädsla
från den som ska hantera honom eller henne så blir det ju bara ett enda kaos i dess hjärna. Och så klart för den människa som ska ha hand om "odjuret"......
Och sedan är den onda cirkeln ett faktum.....hästen bråkar...du blir arg eller rädd eller bådadera...
hästen blir rädd för att du är upprörd..du blir ännu argare och ännu räddare...Hästen ballar ur totalt ....KAOS....

Jag har varit med om det otaliga gånger...och det är nog alltid vi människor som stissar upp situationen genom att vi då ska vara envetna och "minsann visa att det är vi som bestämmer"....

Tänk bara vid t ex lastsituation....nu ska jag använda mig själv och min häst som exempel...

Jag har en tuff häst....ett utpräglat ledarsto med stål i blicken och järnvilja....dock, hon älskar verkligen sin matte och matte älskar verkligen sin märra, trots allt...MEN då gäller det att att
vi är överens om vad vi planerar att göra...
...att komma här och ha bråttom och vara lite stressad över att just denna dag snabbt som f-n få in märren i transporten och åka iväg till ett annat stall stod inte på märrens agenda, inte just denna dag i alla fall...
Jo då, hon följde snällt och geschwindt  med in i släpet men sedan for hon ut lika snabbt igen....JÄVLA HÄST!!!!

Så höll det på ett antal gånger....

Jag försökte förstås att hålla mig lugn och koncentrerad.....fast inom mig så var jag ju mer eller mindre redan beredd på att få traska och gå den nära nog milslånga vägen till det andra stallet...och ondgjorde  mig över det i tanken...trots att jag spelade snäll och smackade på hästen och djupandades och hade fickan full av morötter och godis och lockade och pockade....

"Ha, ha" sa märren..."mig lurar du ICKE"! Här kunde det ju lätt  ha slutat i ...K---A---O---S!!!!!

SÅ jag lämnade helt sonika över henne till min stallkamrat...som givetvis lastade på tre röda sekunder och fick henne att stå kvar så vi kunde stänga lemmen och fara iväg...TACK kära Klara!

Förstår ni hur lätt det är att hamna i en sådan här moment22 situation? Och då har jag haft som en
liten bisyssla att lastträna ANDRAS hästar! Men kunde så fasen inte lasta min egen, just då.
PINSAMT, minst sagt.

Det räcker att man börjar elda upp sig bara sååå lite så är den onda cirkeln där...hästen kommer ur balans och man själv halkar efter ....eller så är det tvärtom.....

Oavsett så har man en häst som känner sig minst sagt obekväm med det mesta.....den lär ju heller inte följa en sådan velig flockledarwannabe...."bah...bäst jag tar över showen", tänker hästen...."så blir det lite ordning och redan här..".

Så kontentan av just denna del-fundering är ju att allt som har med stissighet och direkt misstro från hästens sida faktiskt har att göra med att vi måste ställa oss på hästnivå och verkligen förtjäna vårt ledarskap annars kan vi slänga oss i väggen .....

Numera pratar jag lugnt och sansat med Pi....som tant till tant.... Även om det skulle uppstå knepiga situationer. Visst är hon fortfarande egensinnig och skall nästan alltid förhandla
och ha sig...eller diskutera och omvärdera.....om hon får säga det själv. Men vi litar på varandra och kommer alltid fram till en lösning. Jag vill aldrig kuva någon annan varelse utan förväntar mig samarbete på grund av ömsesidig respekt. Det fungerar hur bra som helst i alla lägen.

En intressant sak som jag har upptäckt och det fungerar i de allra flesta fall och med de allra flesta
hästar är "att helt sonika gå därifrån". Till exempel...hästen vänder sig ifrån den som kommer in i dess box för rent allmänt socialiserande med hästdjuret. Stå då inte kvar och be om uppmärksamhet.
GÅ och gör något annat. Du kanske får hålla på så mer än en gång...men det kommer att fungera tillslut. Kom ihåg att alltid ha med dig något gott som du ger hästen när den närmar sig dig av egen vilja. Du behöver inte berömma och överbelöna..det räcker med ett "BRAAA" och så godis, förståss.
Till slut är du garanterat intressantare är boxväggen eller vad den nu har fått för sig att stirra på.
Och, handen på hjärtat, vägen till hästens hjärta går väldigt mycket genom dess smaklökar.
Så ni som tror att ni får nafsiga hästar genom att ett ge godis..glöm det....men ifall ni nu promt ska framhärda så lägg då godiset i dess krubba...

Nästa steg är ju att få hästen hanterbar och att kunna lämna övriga flocken tillsammans med sin
människa...ledd eller riden...

Det är ju också en process som kräver tålamod och vishet. En sann ledare ska ju vara roligare och mer intressant än själva flocken....annars lär ju hästen inte välja dig framför dem.

Alltså får du börja i hagen..i flocken....bli en flockmedlem och TA DIN RÄTTMÄTIGA PLATS.
Här kanske man ska tänka sig för innan och försäkra sig om att slippa ta revirstrider med andra hästar... Det räcker med ytterligare en häst och då givetvis en snäll sådan...som redan vet att respektera människan....Så samma sak som i boxen..vill inte hästen komma till dig...så GÅ därifrån..
Du kanske måste traggla och traggla flera gånger. Tålamod är en dygd och det måste du utrusta dig med i stora portioner. Och var ensam i hagen..inga små barn som knatar runt UTAN bara du och hästarna.
Förmodligen blir du ju intressant för hagkompisen också..men det är ju bara bra...kan du styra en kan du styra flera...det är ju så ett ledarsto gör...... (Morotskontot lär skjuta i höjden så se till att ha sparat en del slantar till nya morotsinköp)

En sak som imponerar stort på hästarna är hur länge du kan stå still utan att röra dig.....pröva så får du se...

Har du nu kommit därhän att hästen faktiskt väljer att komma till dig varje gång du visar dig i hagen så har du kommit en bra bit på väg i din nya roll som rättmätig ledare..eller attraktiv kompis....

Antingen blir du kvar i hagen och sätter på grimma där och leder omkring och vänder och puttar.

Det är ju lite hur du själv tycker. Men en stissig häst blir enklare att hantera om den får vara med andra hästar i början. Flockens har en direkt lugnande verkan som det är svårt för oss människor att uppnå med en gång. Du har lättare att nå hästen genom att lugnt och stilla traska omkring med den tillsammans med dess polare. Här räcker det att arbeta med vanlig grimma och eventuellt ett grimskaft som du bara drar genom grimmans nederdel. Inte knäpper fast... ifall hästen skulle få för sig att kuta iväg.  Så får du hålla på tills du känner att hästen går med lugnt och frivilligt.

En knutgrimma är ju ett mycket bra redskap när man vill arbeta hästen från marken. Den har knutar som, rätt placerade, utövar ett lätt tryck på punkter i hästens ansikte och på så vis gör den uppmärksam på dina  impulser till den. Ett arbetsrep på ca 2,5 - 3 meter är alldeles utmärkt att använda istället för longerlina. Du har mycket lättare att få kontakt med hästen och mycket lättare 
att styra.

Knutgrimman och arbetsrepet använder du först när du ska arbeta hästen i paddock eller när ni ska ut och promenera.

Den är ju av sådan beskaffenhet att hästen aldrig får bindas upp i den eller ha den på sig när den är
lös hagen. Då kan den ställa till med mer skada än nytta.

För arbete i paddock rekommenderar jag att du kollar på t ex Pat Parelli och "Seven Games"..länk finns här:  http://naturalhorsemanship.se/traningstips/parelli-seven-games/

Har du lyckats att befästa och förstår detta helt och fullt kommer du inte längre att ha en stissig häst utan en lugn och tillitsfull häst....

SEDAN kan du börja rida och aktivera hästen utan större problem.

En tankeväckare är också att du blir en fullfjädrad ledare och ryttare när du också kan motivera och bestämma VAR hästen sätter sina fötter. Alltså jobba med hjälper som blir mindre och mindre allt eftersom du och hästen förstår varandra i skritt....då först kan du börja öka farten och trava och galoppera...

I sinom tid kommer ni att uppnå total förståelse och kommunikation och då räcker det med en tanke....

Happy Trails

https://www.facebook.com/tassochhovsnack

Leva som man lär.....lära som man lever

När jag skulle hämta min kära Puppan PI i hagen idag så ville hon INTE! 

Det var väldigt mycket Puppa och knappt någon PI hemma i hennes hästhjärna.

Däremot kom hagkompisen Rockefeller och var som ett häftplåster efter mig. 

Han är ju en rätt så gammal häst med sina 24 år på nacken så jag tog mig lite tid

med honom bara för att försäkra mig om att han bara var kelig och allmänt godissugen......

De har ju lärt sig att när undertecknad är på gång så brukar det vankas lite hemlagat

hästgodis till dem alla tre.......

Puppan höll sig i bakgrunden men hade totalkoll ändå.....ifall han nu fick HENNES speciella 

godis...dvs....moroten med stort M som hon bara visste fanns i min ficka.....

Så efter lite mer Puppande så bestämde sig märren för att bli PI igen och insåg

väl så smått att det kanske kunde bli något roligt även denna dag....

Hon närmade sig, fick såklart sin morot och sedan lät hon sig villigt få på grimman.

Sedan kunde vi ju lämna hagen och ta itu med dagens händelser.

Eftersom det inte regnat på två dygn och är minst en sexton grader varmt så

har hon inte haft täcke på....det uppskattar hon. Finns nog inget som den hästen

tycker så illa om som att bli för varm. 

Det är då sannerligen inte lätt dessa dagar....

Antingen så står det som spön i backen och hästarna måste ha sina täcken för att inte

bli alltför våta och sedan alltför kalla....eller så är det gassande sol och hästarna står

och svettas.....

Nåväl, hon lät mig förstå att hon var synnerligen tillfreds med sitt liv.....hon smaskade glatt

i sig av sin foderblandning och tuggade sedan förnöjt på sitt hö. 

Vi fick en lugn och trevlig liten pratstund och sedan gick vi helt sonika ut och hundpromenerande

i skogen idag. Eftersom det var en hundpromenad så fick lille Sixten, fralla, hänga med.

Idag får både hund och häst varsin guldstjärna för att de är sådana förståndiga djur.

Hund och häst har ett underbart samspel.....hästen på höger sida, hunden på vänster sida och jag själv i mitten. De inväntar varandra och särskilt hästen har stenkoll på var den lille frallan befinner sig

i förhållande till henne och hennes hovar.

På grund av det myckna regnandet så har det bildats en bäck ca 2 meter bred och med ca en decimeter djupt strömmande vatten som vi måste ta oss över.

Frallan knatar glatt över men märren är minst sagt misstänksam....det hjälper inte att jag ,matte,  

envisas med att ställa mig mitt i bäcken och locka.....nä, detta måste allt övervägas noga innan

fru häst bestämmer sig ifall hon verkligen ska ta steget och ut och klafsa sig igenom det otäcka....

Frallan visar gång på gång att det är ok.....han har ju, gudbevars, inte blivit uppslukad av "vattenmassorna"

Så efter ytterligare en stunds navelskåderi ur märrens synvinkel bestämmer hon sig och tar klivet

ut i vågskvalpet ......

Lille Sixten springer först med sin obefintliga svans i vädret....märren trippar efter med bestämda

kliv.....

Väl över "på andra sidan " ser jag hur stolta de är över att ha klarat detta hinder.....

Jag själv är också jätteglad och kan bara berömma mina fina djur.....

Ja, detta var vår promenad idag....kan bara tacka för vilket underbart liv jag har....

 

Vill slå ett slag för Svenska Ridtravarförbundet

http://www.unt.se/24unt/?clip=3867455Share


Detta är ett jättebra initiativ för att höja statusen på våra kära travare.

För ett tiotal år sedan så var "Gammal Travare" nästan synonymt med strykarkatt...och skräp.

I alla fall i "det wannabees fina ridfolkets" ögon. Jag glömmer ju aldrig första gången jag tog till mig en travhäst.
Då var det knappt att ridkompisarna ville ha något med mig att göra....och att rida ut med mig var ju
stört omöjligt...BAH. Jag fick hålla mig i bakgrunden och med skammens rodnad på min kinder försökte jag till och med färga över  den vita frysmarkeringen som ju lyste bjärt i ögonen på alla och envar som vi mötte....och som trodde sig kunna allt om hästar...

Det mest fjantiga i den situationen var för övrigt att just den travhästen var betydligt mer välskolad än deras gamla...lite kantstötta.... överblivna halvblod.

Nu mera är det ju fler och fler travare som är chipmärkta...och då har de för övrigt inte någon frysmarkering alls!
Ja, är man nu verkligt kunnig på hästar så ser man nog hästens ras  i alla fall....men det är väldigt kul med de där "förståsigpåarna" som går i fällan varje gång och och ojar sig över vilken vacker häst man har! Vad är det för stam på den? ......sedan vete fåglarna om de vet så mycket mer om häststammar än det som de hört på Lotta Björes TV-referat eller kollat upp i någon postorderkatalog från Hööks...

Tack och lov så håller trenden på att vända och fler och fler inser att en häst är en häst oavsett ras och pris.

Handen på hjärtat...hur många av oss vanliga hästglada människor lär hamna på toppnivå med våra hästar? Alltså, vi som har häst för att vi gillar att ha just häst och gillar att komma ut på en liten ridtur och att rent allmänt få vara med våra älskade havremopeder?

OM vi nu inte själva har väldigt gott om pengar eller stenrika föräldrar som vi kan pungslå så kan en travhäst vara ett jättebra alternativ. Och faktum är att det finns travisar som kommit väldigt högt upp i klasserna... Kolla Be Cash och givetvis lille Japeloup...dem har jag skrivit om i tidigare inlägg någonstans här i bloggen.

Själv har jag ju den kära lilla PI......mina pengar tröt efter att jag hade en redig fajt med försäkringsbolaget gällande min gamle fine holsteinervalack som jag fick ta bort på grund av obotlig cancertumör i käken. Jag hade hemska veterinärräkningar och fick inte ett öre av Agria på grund av deras oklara och snåriga försäkringsvillkor.....

Men jag ville inte vara utan häst och behövde snabbt få in ett nytt sällskap till stallkamratens häst....så genom "guds försyn" fick jag nys om lilla PI....förvisso ett VBL men hon hade klass, den damen. Så jag köpte henne. Det var nog ett av mina mest lyckade hästköp! Hon är helt fantastisk!...och frysmärkt! Det är nog få som skulle komma på tanken att försöka nalla min häst! Den frysmärkningen syns över nejden, ska jag säga.....Det är ju faktiskt jättebra, om man tänker efter lite.

Vad man aldrig ska glömma bort är ju att det inte är inköpspriset på hästen som viktigt i det stora hela...Det kostar exakt lika mycket att hålla och föda hästen oavsett vad det är för ras. Det är mat och försäkring och hovslagare och veterinär och kolla tänder etc, etc som kostar.

Där kan det ju ibland bli lite knivigt om  det nu är folk som inte vet så mycket om hästar som går åstad och köper sig en "billig leksak" eller kanske lånar en sommarhäst för att man har förläst sig på Jilly Cooper eller andra slags hästböcker. DÅ blir det FEL, så inni h-e!

Det är ju detta som Astrid i Svenska Ridtravarförbundet kanske kan få stopp på för tid och evighet.
Nu ska jag ta och teckna ett medlemskap där.

Happy Trails

https://www.facebook.com/tassochhovsnack

Puppan PI talar

Här under följer ett samtal mellan en djurtolk och Puppan....jag har lagt till kommentarer i fetstil i parenteser i texten....Dock glädjande hur mycket som faktiskt stämmer...

2015-08-29 11:31

Kontakt med Puppan:

Det första jag känner med Puppan är att hon är en otroligt klok häst! Hon vet väldigt mycket, och kan väldigt mycket. Hon skulle nog själv kalla sig för världens smartaste häst, och världens bästa häst, hihi. Hon har ett väldigt bra självförtroende, och tycker alltid bra om sig själv i alla lägen. Jag får lite känslan av att hon kan bli rätt dominant om man inte är trygg i sig själv, och säker på vad man håller på med, så då testar hon gärna för att se om hon kan få bestämma lite. (så sant som det är sagt..och dessutom citerar hon mig klockent...hon ÄR den bästa hästen...det säger jag alltid till henne)

Det känns som att du och Puppan har en bra relation, och att ni trivs bra med varandra. Jag känner mycket kärlek mellan er två, och ni kommer fint överens, och gör saker som ni båda tycker är roligt.

”Matte är inte en sådan som måste ha makt hela tiden, utan hon låter mig bestämma också, vi kompromissar liksom, det blir så mycket roligare då, när båda får säga sin åsikt.. Jag har varit med om så många som bara vill bossa runt, försöka knäcka hästen, och sedan få den att göra som människan vill genom att vara nertryckt och förstörd, matte är inte sådan, utan här är allt på bådas villkor. Ingen ska må dåligt eller vara ledsen” (stämmer...jag avskyr "horsebreakers")

Jag känner mycket humor hos henne. Det märks tydligt att du har kul med henne, och du älskar att gå ut till stallet för att träffa henne, och ta en ridtur. Ni har så mysigt tillsammans, och ni båda älskar varje minut ni spenderar ihop.

Jag får fram att du rider i en stor sadel, och den verkar hon trivas bra i. Känns som någon form av westernsadel. (nej..stämmer inte numera) Dock känns det som att hon ibland, vissa dagar, kan sura när du ska spänna under magen.

Det känns lite som att Puppan kan ha ett ganska varierande humör. Vissa dagar är hon världens gladaste, och andra dagar vill hon inte alls vara med, så man får helt enkelt se vilket humör hon är på, och där igenom bestämma vad man ska göra den dagen. (Klockrent)

Jag frågar nu Puppan hur hon mår, och hon skickar mycket positiva känslor till mig.

”Jag mår fint, bara bra! Det är härligt att bara gå i hagen och slappa. Det blåser lite idag så jag slipper de flesta insekterna, det är skönt. Jag gillar inte att ha flugor i mina ögon, då jag är väldigt känslig där. Blir lätt rinnig och irriterad.” (Klockrent)

Jag får lite känslan av att Puppan är lite spänd i vänster bog. Hon känns lite stel och spänd, skulle provat att mjukt massera där. (Stämmer också bra...hon ömmar lite av någon orsak.)

Puppan visar för mig att hon går i en stor hage tillsammans med några andra hästar. Hon håller sig gärna i närheten av de andra hästarna, men inte mitt i smeten, utan hon står hellre en liten bit bort, men så att hon ser dem. Hon är inte så mycket för närkontakt med andra hästar, speciellt inte på vintern. (Stämmer bra)

Snö är något hon tycker är kul, och hon gillar era rundor på vintern, när ni är ute och rider i skogen. (gjorde vi inte särskilt mycket av)

Puppan visar för mig att ni har en paddock att träna i, som ligger precis bredvid stallet. Ibland tycker hon att det blir lite tjatigt, och att hon hellre vill ut och lunka på vägarna och i skogen. (vi är alltid ute i skogen numera)

”För mycket träning träning träning .. Det gör mig trött och omotiverad” (ja hon gillar inte att bli longerad och sådant där horsemanshippande....då blir hon skitsur och blåser och frustar)

Jag frågar nu om hon har några önskemål, och då får jag fram att hon gärna vill ha mer äpplen och gott i maten. Hon är en riktig gottegris som gärna äter massor med godis och frukt. (ja, ja mer ska mer ha....)

Hon berättar nu för mig att du och hon ibland pratar lite med varandra på detta sättet, men att du har ibland svårt att lita på vad du får till dig. Hon säger att ju mer du övar ju mer så kommer det släppa tillslut. (ja, jag har ju prövat att tala med alla mina hästar...hon är den som är mest kommunikabel..men precis som hon säger så tvekar jag ifall det verkligen stämmer det jag får till mig)

Mycket av detta är ju helt klockrent och annat verkar inte stämma helt och fullt. Men det mesta känns positivt och lärorikt. Att jag rider i westernsadel stämmer till viss del...fast jag har slutat att använda den sedan mitt ben är läkt och jag har fått tillbaka min benstyrka. Att vi red i skogen i snön var heller inte helt "hundra"...jag var då fortfarande skadad och höll mig för det mesta runtom stallet och i paddocken....

Vi rider nästan bara i skogen och varvar med väldigt lite harvande i paddocken, numera.

I det stora hela är det trots allt en bra läsning. En tumregel som är mycket viktigt ifall man verkligen ska få bra resultat i avläsningen är att absolut inte titta på några andra bilder rörande djuret i fråga...då har man redan förvillat sig och börjar med "önsketänkande" och drar egna slutsatser.

Att läsa av sitt eget djur är ju också oerhört svårt..där vet man ju redan en massa och då lägger man till och drar ifrån i sin egen fantasi. Det var därför jag lät ovanstående djurtolk läsa av Puppan.