Allt fler hästägare väljer lösdrift

Detta hittade jag i Granngårdens reklammail. Tycker det är intressant och läsvärt och därför vill jag dela med mig till den som är intresserad av att läsa om denna form av hästhållning.

Att välja lösdrift som uppstallningsform blir allt populärare bland svenska hästägare. Grannliv åkte till erkända Menhammar Stuteri för att ta reda på varför de har haft sina hästar i hage året om i över 15 år. 

Solen kravlar sig i maklig takt upp över trädtopparna på Ekerö utanför Stockholm. Det är tyst. Ingen märkbar vind. Bara krispiga fotsteg ner för allén, där aspar och ekar skapat ett naturens valv som leder oss in på Menhammar Stuteri. Vi går förbi ståtliga avelshingstar och vackra ston. Här springer nästan alla stuteriets 150 hästar fritt i stora hagar med frisk luft dygnet runt. Här råder total rörelsefrihet.

Johan Hellander

Johan Hellander är både platschef och veterinär på Menhammar Stuteri och är en av allt fler som ser lösdrift som den naturliga uppstallningsformen.
– Lösdriften ger en ökad frihet för hästen. Den får större möjlighet att leva ut sina behov och under naturliga förutsättningar. Bortsett från att hästen har det bättre är det dessutom en enklare uppställningsform ur skötselsynpunkt säger Johan och tar oss längre in på området.

En av världens bästa travareHunden Zorro tittar uppmärksamt på när hästskötaren Pirgit Salumets ger några ston kraftfoder vid ett froststänkt staket längre in på området. I hagen bredvid rör sig en hingst med pondus mellan björkstammarna. Det är en av världens genom tiderna bästa travhästar förklarar Johan. USA-födde Mack Lobell kom till Sverige som fyraåring och har bland annat vunnit prestigefyllda Elitloppet två gånger. Han firade nyligen sin 30:e födelsedag och för idag en betydligt lugnare tillvaro långt ifrån Solvallas öronbedövande jubel.

Längre fram längs den vindlande grusvägen ligger en stor ligghall som har kapacitet att skydda runt 20 hästar mot hård vind och strilande regn. Just nu rör sig 17 ungston fritt i hagen som sträcker sig många hundra meter ner mot vattnet. De lämnade sina mammor för bara ett par månader sedan och söker nu trygghet i gruppen istället.

I foderhäckarna får de frigående hästarna hö och hösilage dygnet runt. Ligghallen är täckt med halm för värme och renlighet och ger hästarna skydd mot regn, vind och stark sol.

Intill ligghallen står en foderhäck med fri tillgång till grovfoder dygnet runt. Både hö och hösilage utfodras där tillsammans med vatten och salt. Johan och hans kollegor kompletterar dessutom med uppbunden utfodring av kraftfoder inne i ligghallen där varje ungsto har sin egen plats. Bara en skylt med ett nummer och namnen på sto och hingst avslöjar vem som ska stå var.
– Precis som vid inboxning måste du ta hänsyn till individen även i en lösdrift. Hästarna har en individuell förmåga att tillgodogöra sig fodret och de växer olika fort och under olika perioder. Därför förordar jag en uppbunden fodring för att skapa rutiner även i en lösdriftssituation, framförallt om du har större grupper. Då slipper du ofta konkurrens och oro i gruppen och att det blir en kamp om fodergivorna. Det finns äldre hästar som antingen är för dominanta eller underlägsna och som mentalt helt enkelt inte passar i lösdrift. Det gäller däremot sällan unga hästar.

Lösdrift ökar
Under den uppbundna fodergivan i ligghallen har medarbetarna på Menhammar också chansen att undersöka hästarna.
– Det viktiga är att man inte förknippar lösdrift med ohantering. Har du en fungerande lösdrift behandlas hästarna precis lika mycket som i box. Lösdriften ger dessutom en mental stimulans och gruppdynamik, förklarar Johan.

De senaste två åren har trenden varit tydlig. Intresset för lösdrift som uppstallningsform ökar bland hästägare i Sverige.
– Det finns ingen statistik på hur många hästar som går i lösdrift i Sverige. Men diskussionen kring lösdrift har accelererat de senaste två åren och intresset har utan tvekan verkligen ökat, säger Magnus Nordgren som jobbar med bland annat hästfrågor på Jordbruksverkets landsbygdsavdelning.

Undviker problem med damm
Ettåringarna i den stora hagen sprudlar av ungdomlig energi. De sätter utan förvarning av ner mot sjön bortom hagens slut. De rör sig som en enad
organism. De tvärstannar, står stilla ett par minuter och galopperar sedan vidare igen tillsynes helt utan mål.
– Det är svårt att hitta nackdelar med lösdrift. Vi håller så många hästar som möjligt i lösdrift och det hanteringssättet fortsätter vi med även när hästarna går in i träning. Man kan diskutera om det ger en ökad skaderisk men det är ingenting som jag har sett på Menhammar. Det beror på vilka grupper vi har. Det kan finnas en ökad skaderisk men samtidigt har du så mycket större fördelar: du får rörlighet och egen träningsverksamhet eftersom de rör sig mycket varje dag. De andas renare luft och slipper instängda stall där de i värsta fall spenderar stor del av dygnet.

Om du har din häst i lösdrift undviker du nästan helt sjukdomsbekymmer som är direkt kopplade till damm- och mögelsporerna som kan finnas i stallets luft. Och kylan är aldrig ett problem så länge du låter hästen vänja sig vid olika årstider.
– Vid kyla ska man tänka på att de ska få vänja sig successivt. Du kan exempelvis inte ha en häst i stall med täcke för att sedan helt plötsligt släppa ut den i 10–15 minusgrader, då får hästen bekymmer. Men med en häst som upplevt årstidsförändringarna är det inga bekymmer. Det handlar om hur tjock päls den sätter.

TEXT: ANDREAS BJÖRKMAN  FOTO: ANDREA TURANDER

MENHAMMAR:

Johan Hellander är platschef på Menhammar Stuteri, ett av Sveriges största stuterier. Stuteriet har funnits i 70 år och föder upp, tränar, tävlar och säljer travhästar. Menhammar har idag 70 avvanda föl, 25 ettåringar och 75 ston.

När går gamla hästar i pension ?

Detta är en trött gammal herre, 27 människo-år närmare bestämt

Jag har för mig att att ett häst-år motsvarar fem människo-år. Då är åldern på ovanstående häst 137 år.

Enligt uppgift arbetar han fortfarande som turridningshäst åt en sniken företagare här i närheten.

Det är verkligen beklämmande att se ett djur i en sådan här situation och att sedan inte kunna få göra något åt det. Det var nu inte bara denne gamle häst som ingick i den näriges kavalleri utan fler gamlingar av samma skruttighet. Jag hade nog inte blivit särskilt förvånad om Don Quixote och Sancho Panza hade stapplat in där ledande på sina gamla trotjänare också.

Jag kan inte upphöra förvånas över människors enfald när det gäller att köpa sådana här tjänster som till exempel turridning. Saknar man helt medkänsla och omdöme när man låter denne gamle kämpe och hans kamrater konka runt på en´? Hästekraken var så svankryggig att jag undrar hur det över huvudtaget är möjligt att lägga en sadel på denna rygg? En av de andra gamlingarna hade för övrigt ett stort sår, givetvis var det ett trycksår, av helt fel tillpassad utrustning. En tredje verkade vara halt på alla fyra benen på en gång. Enligt en ansvarig på anläggningen var hon "bara väldigt pigg" och kunde säkert gå med på en uteritt. Jaha, ja man lär så länge man lever...hästar blir halta av att vara för pigga!!!!

Till anläggningens försvar ska sägas att hästarna som bor där till större delen vistas i en lösdrift och slipper i alla fall stå instängda i de ynkliga boxar med minimalt med strö som fanns i stallet.

Hur lösdriften såg ut vet jag inte men fick höra av andra hästkunniga att den var någorlunda omskött och att hästarna nog hade fri tillgång till hösilage i alla fall.

Det är ju faktiskt inget fel i att låta gamla djur få vara gamla. Så länge de äter och har fungerande tänder och verkar vara nyfikna och livsglada tycker jag att de ska få vara med  så länge de har lust och ork. 

MEN DE SKA, FÖR TUSAN, INTE ARBETA OCH BEHÖVA BÄRA RUNT PÅ EN MASSA MÄNNISKOR!!! 

Var är representanterna för vårt omtalade djurskydd, då? Är det bara när man får visa upp sig på bästa sändningstid och stila sig i TV som det är intressant att utöva sitt yrke?

Vad som retar mig allra mest är att denna djurmisshandel fortgår, dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad....trots ett existerande djurförbud....då har man bara bytt ansvarig ägare....

Alla vet om det men ingen gör något. Nej då, i sann bonnanda ojar man sig bara och pratar skit....För det blir ju så jobbigt att bråka. FY!

SMILE IT´S FRIDAY!

Idag är det banne mej nästan sol ute. Fåglarna gapar och skriker och verkar ha fått känning av den annalkande våren.

Hästarna klafsar runt i leran som uppstått efter det att marken har tinat upp i deras hage.  De verkar nu just inte ta någon skada av det. Det är snarare vi som sedan får det tvivelaktiga nöjet att ta av deras leriga täcken och boots som ser ut som två slashasar.

Nästa vecka ser vi fram emot att få åka till Göteborg och hästshowen där. Vi blev så glada när vi förärades med två fribiljetter. Tack Klara, för att du tänkte på oss!

Denna gång ska jag då se till att vara sparsam och inte handla något särskilt. Jag har verkligen alldeles tillräckligt med hästutrustning. Nåja, en och annan ny grimma eller ryktborste kan jag väl kosta på mig. Men sedan får det räcka.

Tänk, detta med hästeri har i mångt och mycket blivit en slag hysteri av att alltid ha det senaste och nyaste och, i fall man har råd, det dyraste.

Det ska i alla fall bli roligt att få se och undersöka vad det är "vi absolut inte kan klara oss utan" denna gång.
Har man nu äntligen hittat en dunderkur som gör alla hästar till vinnare? Har man uppfunnit den ultimata sadeln som gör att alla ryttare blir världsbäst? Varför inte ett par laddningsbara pegasusvingar till hästekraken? Den som lever får se!

May the force be with you!

Var kommer alla dessa experter ifrån?

En osedvanlig betraktelse

Jag ska stoppa om min gamla fina Stubben sadel. Sista gången detta skedde var nog 1999, har jag för mig.  Sedan dess har denna sadel knappt blivit använd förrän nu. Det visar sig att den faktiskt passar som en smäck på Lilla PI. Förr om åren var det alltid Haglunds i Göteborg som fixade detta. På senare år har jag för övrigt använt luftstoppade Wintec sadlar som faktiskt är jättebra till de flesta hästar. Dock inte till PI. Således blev det till att tänka om. Då kom den gamla Stubben sadeln fram igen.
Nu var det inte så lätt att hitta en lämplig sadelmakare längre. Alltså, en vanlig enkel sadelmakare som tar emot sadeln för omstoppning och sedan tar det en ca vecka innan sadeln var klar och omstoppad. Både jag och hästen var nöjda och belåtna och sadeln fungerade utan knöcklor och problem.

Nu ska den auktoriserade sadelmakaren minsann komma hem till en´ och kolla hur man rider och hur sadeln ligger eller inte ligger på hästekraken....

JAG HAR EN TRAVAREMÄRRA! HON ÄR EN PROMENADHÄST! Mitt mål är att hennes sadel ska vara bekväm för henne och ligga där den ska ligga. Något annat mål har jag inte i sikte. Jag ska inte visa upp oss på någon som helst tävling. Jag har inte någon som helst prestationsönskan. Jag vill inte byta ut min sadel på några villkors vis.

Så var hittar jag en serviceintriktad, oexpertig, sadelmakare som kan uppfylla mina mycket modesta små önskningar? Råd och hjälp emottages med öppna armar!

Jag vill inte höra om den och den hästen eller om den och den ryttaren som gjort det och det....
Jag är faktiskt totalt ointresserad av sådant som jag själv inte anser vara av intresse.

Det är säkert jättebra för både tävlingshästar och tävlingsryttare att ha tillgång till experthjälp med ditten och datten men för oss andra gamla murvelhögar behövs det inte. Vi ryktar våra hästar och gör lite masserande och stretchande till husbehov. Vi vandrar på i ullstrumporna och är nöjda med det.

I vanlighetens namn

AMEN!

SKILLNADEN PÅ EN MOTORCYKEL OCH EN HÄST

Detta är en häst

Detta är en motorcykel

En fundering 
från en gammal hästakärring







En tanke kom för mig alldeles nyss. 

Ett hästliv varar runt 25 - 30 år i genomsnitt. En människoliv kan vara upp till 80 - 90 år och lite till ifall man får var frisk och kry.

Vi hästmänniskor håller oss förhoppningsvis friska och krya genom att vi är mycket i farten med våra  djur. Vår främsta syssla är nog att mocka och köra skit och sköta om hästarna i största allmänhet.

Det är ju jätteroligt att rida, så klart. Fast för mig har det blivit en stor glädje att bara vara tillsammans med hästarna och se deras samspel sinsemellan och med oss. På morgonen när vi släpper ut dem har de sina små procedurer. På kvällen när de kommer in lika så. Det har blivit som en trygghet för dem att de vet när de kommer ut och de vet när de kommer att få gå in. I deras krubbor finns det alltid en liten matbit. Också det innebär en trygghet. De vet var de hör hemma.  De vet att vi alltid finns där för dem och försöker att göra vårt bästa i egenskap av att vara deras människor precis som att de gör sitt bästa i egenskap av att vara våra hästar.
Jag tycker att hästen på något vis plockar fram det bästa inom mig och hjälper mig att vara precis den som jag gärna vill vara.  Ibland kan man ju ha en "dålig dag" men så fort man har masat sig ut i stallet och börjat greja där så verkar de eventuella problemen man anser sig ha förminskats och tillslut är de bara som en "fis i rymden".
Många hästmänniskor anser att det är den där speciella frihetskänslan som samvaron med hästen ger som gör att man år ut och år in fortsätter med hästeriet. Att få ge sig ut i skogen en morgon när fåglarna kvittrar och solen skiner. Att ha förmågan att få detta stora djur till att, förhoppningsvis, göra det vi ber om.

Nu kommer jag till den verkliga funderingen som fick mig att börja skriva på det här inlägget. Varför väljer man att ha häst om man inte har den tid som det krävs för att till fullo ta hand om sin häst? Vad är det för vits med att ha en eller flera hästar som bara står i sina boxar timme ut och timme in? Vad är det för glädje,  framför allt för hästen, att i bästa fall få komma ut en bra bit in på eftermiddagen för att sedan stå och stampa vid grinden framåt sena kvällen innan någon behagar komma och ta in den igen?

Hur är den människa funtad som tror att en häst kan behandlas som en slags sak och bara tas fram när det passar människan i fråga?

Överst här finns det en bild på en livs levande häst. Hon heter PI, förresten. Bredvid finns det en bild på en motorcykel. Jag har ingen aning om vad den heter. Men vad jag helt säkert vet är att den inte är livs levande förrän man startar den och ger gas. Den behöver bensin och lite motorolja då och då.
Den kan stå långliga tider utan att för den skull bli ledsen och uttråkad. Vill man ha fart och fläkt är det bara att släpa fram åbäket och ge sig ut.

Hästen kan ranta omkring i sin hage tillsammans med sina kompisar ett par timmar och må alldeles utmärkt av det. Men hon behöver sin skötsel och omtanke morgon, middag och kväll. Det är mitt ansvar som hennes utvalda människa. I gengäld kan hon tänka sig att traska runt med mig på ryggen när jag så ber henne om det. Det är hennes uppgift som min alldeles utvalda häst.

Den som saknar förmågan att se skillnaden ska verkligen ta sig en rejäl tankeställare.

Det var dagens fundering från mig. Godmiddag!

Rakriktning av hästar

Då var det alla hjärtans dag idag. Ja, denna dag har verkligen gått i ett positivt och kärleksfullt tecken.
Märren var god som guld och skulle kelas med och andas på i morse. Ridstunden gick som en dans på en glad och framåt pålla.

Igår tittade jag på ett s k "webbinar" om rakrikting och träning av hästar. Föredragshållaren Marike De Jong anser att alla hästar är sneda på ett eller annat vis och att detta för det mesta ligger till grund för de eventuella problem som kan uppstå. Att hästarna har en starkare och en svagare sida vet vi ju.
Enligt henne är de allra flesta hästar "vänsterhovade". Just detta kan, i alla fall jag, hålla med om. De hästar jag har haft har alla stämt in på just detta.

Hon hävdar att all ridning bör startas med att man böjer sin häst i skritt. Först är det givetvis uppvärmning på fyrkantspår, vända snett igenom, vända halvt igenom osv...

Sedan böjer man på större och mindre volter, fortfarande i skritt, och känner verkligen efter om hästen känns jämn och liksidig. Som med all träning är det tålamod som gäller.
Allt efter som det känns ok både för hästen och ryttaren kan man börja pröva att rida öppna och därefter rida sluta.

Dessa övningar går för övrigt lika bra att göra från marken.

Här finns en länk till hennes presentation av Straightness Training från You Tube:

http://youtu.be/mbXxyw2fU_c

Lilla PI efter Foolish Crown / Ideal du Gazeu

Här är min nuvarande häst. Hon är en mycket ovanlig och extremt välskolad dam. I grunden är hon travhäst fast det vill hon inte kännas vid. Redan som ung galopperade hon ut från travbanorna med besked. Sedan har det fortsatt på den vägen. Nu är hon sexton år gammal och kom till mig sommaren 2014.  Innan hon flyttade hem till mig var det en duktig ryttare som lärde upp henne till dressyrhäst. Så travare hon är går hon skolor med den äran.  Rörelserna är kanske inte helt rena och perfekta men hon gör verkligen så gott hon kan.












Bilden här nedan föreställer min gamle fine Holsteiner vallack, Freddan.
Han finns inte längre i livet men han kommer att vara i mitt hjärta för tid och evighet.

Fred Astaire efter Acapulco Gold

Det här handlar väldigt mycket om hästar......och livet efter sextio.

Hästakärringen och dynggrepen in action.

Här tänker jag dela med mig av mina funderingar och tankar om hästeri i största allmänhet.

Efter ett långt liv som hästpiga har jag tillskansat mig både positiva och negativa erfarenheter vad gäller handhavandet av våra fyrfota vänner.

I presentationen av bloggen har jag citerat Buck Brannaman. Han och några andra kloka hästagubbar, tycker jag, har fattat vad detta med hästhandhavande går ut på.

Att rida har blivit mindre och mindre viktigt för mig. Mycket på grund av att jag börjar bli gammal och skruttig och inte har den balans och koordination som behövs för ett tjusigare ridpass.

Jag har skaffat mig en gammal stadig ranchsadel som både hästen och jag trivs med. Men det är inte helt friktionsfritt att använda sadeleländet...den är tung och otymplig och det blir en hel del svordomar varje gång den ska upp på hästryggen. Dessutom är jag lite rädd att fastna i "forken" ,dvs. sadelhornet, om hästen skulle få för sig att sätta iväg. Jag har således kompletterat med en gammal engelsk allroundsadel. Så nu växlar jag sadlar allt efter dagsformen på hästen och mig. Dock gillar jag mitt westernträns med öppna tyglar. Det fungerar faktiskt lika bra som tömkörningstyglar vid markarbete som att rida med.

Här är en länk till YouTube där Buck Brannaman i korthet talar om sitt hästhandhavande

http://youtu.be/uNzD18hUyNY

Hästagubben med sin "lille" skatt.

På kort tid har David blivit en hästkarl av hög rang. Han har väl alltid varit en duktig ryttare och brukar då och då ta en runda på Lilla PI. Lika gärna jobbar han häst från marken. Då kan det se ut som på bilderna nedan.

Den lille skatten tillhör egentligen Davids dotter men hästen är hos oss under veckorna som hon arbetar.
Lille och lille förresten...han är en reslig herre på gott och väl 170 cm´s mankhöjd. 

Lika stor som han är, lika snäll är han och ställer upp på det mesta.