Fortsatta funderingar om korsningsavel med ridtravare och andra raser.

Stort tack till er som hört av er och berättat om just era hästar.

Det har kommit in bilder på olika korsningar..riktigt fina hästar allihop. Bilderna finns  i slutet på detta inlägg.

Travare / halvblod är tydligen det som är mest känt och använt. Jag fick in en jättefin bild på just en kombinationen. En stor och reslig skäck.

Jag trodde ju inte att Flyinge var intresserade av att låta någon av deras hingstar betäcka men så är inte fallet. De står tydligen gärna till tjänst.

Dessa korsningar kan bli duktiga hopphästar, enligt de berättelser som jag fått ta del av.

Min egen fundering över lämplig hingst till mitt sto var ju bl a PRE fast jag var ju tveksam eftersom jag trodde att just denna typ av avkomma kunde bli för späd. Den berättelse och bild som jag fick av just en sådan korsning är ju helt fantastisk. Matten berättar att han är en riktig arbetsmyra och mycket läraktig.

Sedan fick jag höra om en korsning mellan arab och travare. Tydligen också väldigt lyckad. Arabens kortare rygg stärkte upp travarens långa och robustheten och det trevliga psyket förstärktes ytterligare.

En ännu ung häst som var en korsning mellan Lipizzaner och travare ser också lovande ut. Har dock inte fått uppgift om mankhöjd där.

Sist är där en korsning mellan kallblodstravare och varmblodstravare. Den är säkert jättefin och trevlig men jag upplever att just den typen verkar väldigt framtung. Det kanske är en ännu ung häst som inte är färdigväxt?

Sedan fick jag ytterligare idéer och det var att korsa in Welsh Cob, Connemara eller Tory häst.

Det hade jag faktiskt inte tänkt på överhuvudtaget förrän min kära vänner Clara och Anna föreslog det.

Uppdatering 7/8

Nu har jag fått reda på mer om just Toryhästar. Från Clara fick jag nys om en jättefin Toryhingst. Han finns på Toric Center i Brastad.  www.toriccenter.se
Denne hingst skulle jag definitivt titta närmare på om jag hade tanke på att betäcka mitt sto.

Hingsten Arhibald, mörk fux, 170 cm i mkh. En temperamentsfull häst
med mycket gott lynne. Godkänd hingst som har tävlat i dressyr, körning och hoppning med goda resultat.
Avgift för att betäcka med honom är 1600:- i språngavgift och sedan kostar det ytterligare 5000 efter 90 dagars
konstaterad dräktighet.

Torihästens kännetecken

Torihästen är en medelstor sporthäst, verksam inom högre klasser inom både dressyr och hoppning. De är duktiga på att dra tungt, även i höga hastigheter. Ett av avelsmålen har varit att få fram en temperamentsfull häst med gott lynne, vilket är ett av rasens mest iögonfallande egenskap idag.

Maror blir jättefina i kombination med halvblod, det vet jag. Jag känner ett par stycken av den varianten.  Det är mycket vackra hästar. De blev runt 155 i mankhöjd, har jag för mig. Dock, kanske på grund av att just hingsten man valde förärvde ett något stirrigt temperament så var några av dem ganska så komplicerade att hantera. Med stort tålamod och några månaders träning blev åtminstonde  en av dem en riktigt trevlig individ. Så kombinationen med travare blir nog också lyckad. Säkert något i stil med kombination med halvblod.

Welsh Cob, har jag för mig, har ett ganska vasst temperament. Men jag vet för lite om dem för att våga uttala mig mer. Kanske någon som vet och kan upplysa om hur Cobbar är?

Men Tory, då? Kan det bli aningen för framtungt också, tro? De är väl vagnshästar? Här vet jag absolut inte något om den rasen. Någon som vet?

En del som skrivit i mitt upprop delger, med rätta, några varningens ord. Det är ju ett stort ansvar att föda upp en ny liten häst. Korsningar är aldrig lätta att sälja eftersom folk gärna strävar efter att ha stamtavlor och renrasiga hästar som kan prestera. Som någon skrev, "många rider ju för tränare och vill ha hästar med fina gångarter. De kanske aldrig kommer att rida något Grand Prix men de vill ha en Grand Prix-utbildad häst." Det är så sant som det är sagt! Det finns alldeles för många hästar som säljs för några tusen till mindre nogräknade köpare. Har hästen tur så kan den ju trots allt bli en älskad familjemedlem för många år framöver. Men allt för ofta ser vi annonser på Hästnet och liknande där hästestackarna blivit vandringspokaler på grund av att man inte klarat att ta det ansvar som krävs. Det är ju förståeligt att livet kan förändras och då kan det bli fruktansvärt svårt om man behöver sälja av sina hästar...Är de då  korsningshästar är risken jättestor att de hamnar väldigt fel.

SÅ VAD DU ÄN GÖR! TÄNK dig för! och sedan så tänker du dig för hundra gånger till innan ditt beslut inte går att ändra. En fölunge är ju jättesöt och gullig den första tiden. Både hingstar och ston. Men en stor två-årig hingst är fullständigt ohanterlig om den inte är i rätta händer från början. Ett två-årigt sto är heller inte särskilt lätthanterligt i ovana händer.

Att tro att man kan behålla sin hingstunge med full reproduktionsförmåga är ett stort sett omöjligt företag för en ovan hästägare. Du får ju inte betäcka hej vilt med hingsten. Det kan få oanade följder. Och den kan definitivt inte gå tillsammans med andra hästar. Så, om igen! Tänk dig för!

Kostnaden för kastrering ligger nu runt 5 - 6000:- har jag för mig. Och det är tillrådligt att göra detta när hingstungen är runt ett år gammal.

SÅ med facit i hand....om man inte är 100% helt dundersäker på att man kan behålla den lilla fölungen. Att man har råd att hålla och föda två hästar. Att man har den kunskap och tid som krävs för att utbilda och fortbilda hästen.....då är det lika bra att inte ens tänka tanken...LÅT BLI.

Lipizzaner/travare än så länge väldigt ung

Halvblod/travare. Sicken snygging!

PRE/travare. En riktig arbetsmyra enl stolt matte

PRE/travare..Samma häst fast huvudbild.

Arab/travare

Kallblodstravare/varmblodstravare

Det var dagens fundering...Happy Trails!

Funderingar om avel av ridtravare

Om man är riktigt glad i sin travaremärr kanske man funderar på att se till att det blir fler av henne.

Som en rysk docka, liksom....eller, ja i alla fall ytterligare en häst.

Hur gör man då?

Troligtvis blir det blankt NEJ om man lastade in märren och åkte iväg till Flyinge och nådigast bad om audiens och ev påsättning av någon av deras VDN-deklarerade hingstar.

Att betäcka med en renrasig travhingst är ju ett bra alternativ...men då blir det ju en ny travhäst som mår allra bäst av att trava tills den inte håller måttet längre...och så blir den också en ridtravare...

Kostnaden för att betäcka med travhingst är för övrigt fruktansvärt dyrt....och sedan så är övervägande alla travare här i Sverige på något vis släkt med varandra...Linjeavel i sin prydno, tyvärr.

Jag kollade upp blodslinjerna på min egen lilla dam efter Foolish Crown och Idealen....Den ende hingst jag hittade som var totalt utan släktskap med henne befinner sig i Belgien och kostar skjortan och lite till att använda.

Nu har jag just inga planer på att betäcka henne trots att vår travfrälste hovslagare skriker BETÄCK så fort han ser henne.....tyvärr har han heller inte någon lämplig obesläktad hingst i bakfickan.

Herregud, travarna är ju som Europas kungahus....inavlade till förbannelse.....HA, det gäller ju inte halvblodsaveln, direkt. Där betäcker man hejvilt med både det ena och det andra ( bara inte det är travstam på kräken) och sedan tar ASVH  rundligt betalt för att registrera dessa avkommor.

Men om man nu vill ha en ridhästavkomma eftersom man tycker om sin travaremärr och gärna vill fortsätta avla på hennes trevliga och sunda egenskaper. Ja, då ligger det ju närmast till hands att man pratar med en fördomsfri hingsthållare med någon vettig hingst som kan tänkas förbarma sig över märren....
Det behöver ju inte vara just ett halvblod eller fullblod även om det nog är det som på sikt ger säkrast utfall. Själv har jag sneglat lite på PRE- hingstar och funderat på hur det skulle kunna ta sig form.
Frågan är om just en sådan avkomma skulle kunna bli alldeles för finlemmad och späd. Jag vet faktiskt inte. Lynnesmässigt skulle det nog bli väldigt lyckat, tror jag. Undras vilken mankhöjd den skulle bli, dock? Jag är ca 165 cm och föredrar en häst som är ca 160 i mkh....
Hur skulle det fungera med Quarter? Med deras något sluttande kors? Travaren har ju i regel högre kors. Det kanske skulle jämna ut varsannat?

Det är nog mycket viktigt att man tar sig en rejäl funderare på vad det blir och vad hingst och sto förärver till sitt föl. Tänk om man står där efter ett par år med en enorm vrålande ilsken häst som blev allt det man definitivt inte hade tänkt på eller önskat sig. Och vad gör man då?

Jag har sett jättefina korsningar med travare/halvblod som blivit helt fantastiska ridhästar. Och så Japeloup, givetvis.....och Be Cash .... Fast jag har aldrig varit i den divisionen utan nu pratar jag om vanliga bonna-ridhästar och vanliga människor som har häst för att ranta runt i skogen och sådant.

Det skulle vara roligt om de som har korsningar ville höra av sig och berätta...gärna med bild också.

Vad som avhåller mig från att ta föl på min märr är att jag numera inte har eget stall utan står inackorderad. Då har jag ju helt plötsligt, eller i alla fall efter 11 månader, två hästar att ta hand om...
Även om fölungen är med sin mamma till att börja med så måste jag ju skilja av den vid 6 - 8 månaders ålder...och sedan ska den nya lilla hästen också inackorderas och matas....

Alla hästar måste ju ha pass och då ska det lilla livet registreras någonstans. Senast när den har fyllt ett år, ska det vara gjort. Eftersom det inte är en renrasig häst så blir det varken ASVH eller STC utan gråpapper och enklast tänkbara registrering av Jordbruksverket ...som en blandrashund, ungefär. Det är inte särskilt kostsamt, dock. Detta fungerar ju alldeles utmärkt om jag behåller hästen själv eller om en eventuell köpare är totalt befriad från rastänkande och sådant dravel.

Japp, det var min fundering idag....

Dags för igångsättning av häst och matte

Nu börjar det tydligen bli tråkigt att bara ströva omkring och beta..och slåss emot alla blinningar och flugor, stora och små, och myggor och annat elände där ute på stora ängen...

TROR JAG, matte alltså....

Således blir fru häst numera inhämtad och riden sedan några dagar tillbaka. Den första dagen släntrade hon omkring som en tanta...likt Morran...med nedhasade strumpor, kulmage och papiljotter..dock utan den obligatoriska ciggen i mungipan.....

Vet inte riktigt vad hon tycker om den liknelsen men det får hon finna sig i.

Dock är hon ju en gammal travare och har haft problem med  sina bakknän. Hon är också behandlad för utslitet ledbrosk med gott resultat. Fast oavsett detta kan man ju aldrig vara nog försiktig. Jag har kommit på att hon är en hejare på att maskera om något skulle göra ont. Hon är så otroligt lojal, denna märra, och vill verkligen vara till lags och arbeta för brödfödan. 

Alltså bestämde jag mig för att konsultera en laserterapeut. Först och främst såg jag hur gott detta gjorde ett par andra hästar i vårt stall och sedan fick jag själv pröva på med mitt dåliga ben och onda knä. Det gjorde susen, kan jag berätta. Mitt ben har nog inte varit så bra på länge som efter tre behandlingar med denna medicinska laser. Fantastiskt!

Sedan blev det märrens tur. Hon var lite misstänksam i första början och lät inte terapeuten komma henne riktigt in på livet. Första sessionen blev därför endast med VÄRMEKAMERA (Termograf) som kunde registrera var och om det fanns inflammationer och/eller dålig cirkulation i hästakroppen.

Förvånansvärt nog fanns det inte på just de ställen som jag misstänkte och inte i den utsträckning som jag trott. 

Min häst har ibland "dykt" med huvudet före när jag försökt samla henne till kortare trav och till galopp. Jag tolkade det som att hon då fortfarande hade problem med smärta i sina bakknän. Kanske på grund av att ingreppet försvagat muskulatur och ligament. Jag har därför inriktat hela vårt första år tillsammans på att stärka upp henne i bakdelen. Jag har ridit lugnt och försiktigt och tömkört och varit ute och "hundpromenerat" med henne. På senare tid har jag också tränat ST, Straightness Training.

Termografen visade dock att hon hade dålig cirkulation i ena sidan ryggen och en liten inflammation i ena framknäet. 

En eloge ska också ges till Lisbet Andersson, laserterapeut här i Dalsland/Bohuslän med omnejd. Hon visade ett stort tålamod och gav min misstänksamma märr den tid som behövdes för att fortsatta behandlingar skulle fungera utan mankemang. Således fick det räcka med termograf och att hon kände över hästen med händerna den allra första gången.

Gång två fick hästen några droppar av Be Blends Relax, Bachdroppar för djur som finns att köpa hos bl a Aroma Creative. (www.aromacreative.se). De är på helt naturliga ingredienser  och fungerar väldigt bra på djur i största allmänhet som är lite oroliga vid t ex veterinärbesök och liknande.

Denna gång gick laserbehandlingen som på räls. Hästen var lugn och avslappnad och verkade uppleva ett stort behag med att bli behandlad. Jag fick lära mig att laserbehandling av hals och bogparti  även gör susen för bakknän och haser. Det stämmer till punkt och pricka kan både hästen och jag intyga.

Märren svarade mycket bra på denna behandling och detta kommer vi att fortsätta med under ett par gånger till. Det räcker tydligen med ett intervall på 4  - 6 veckor. 

Hästen fick sedan gå tillbaka till betet och vila under en dag. Dag två satt jag upp och red och märker redan nu en markant skillnad i hennes rörelsemönster. Hon kunde till och med "gummibollstudsa" och protestera när jag ville att hon skulle gå förbi ett nytt uppsatt tält med stojande ungar i.

 

Egentligen var hon nog inte särskilt rädd men kan verkligen knepet att förgylla sin numera uttråkade betesvistelse med att skrämma upp sig lite....ETT SKUTT OM DAN´och livet blir kul som fan´.....

Happy trails 

Var stolta

https://youtu.be/6EfwkGNfdJE

En häst är en häst oavsett ras

MEN det blir ju skillnad om man ska skola om eller rida in eller rida till.

Skillnaden på en travare och en häst som är avlad för att enbart ridas ser man först och främst i kroppskonstruktionen......ridhästen är kvadratisk och travaren är mer rektangulär. Ridhästen har sitt påskjut från bakdelen medans travaren har sin kraft i bogen. Ridhästen ska "trampa under sig". Travaren "delar" och jobbar med bog och framdel.

Det vill säga...när hästarna gör det som de var avsedda att göra.....

Går det att se någon skillnad? Hästen längst till vänster är en travare. Till höger har vi ett halvblod.

När man bestämmer sig för att skaffa häst beror det kanske till viss del på vad man har för ekonomi. Ifall man nu är en helt vanlig hobbyryttare utan större tävlingsambitioner. Travare kan ju bli utmärkta ridhästar i de flesta discipliner. Fast har man tänkt sig att tävla GP-hoppning eller dressyr är väl inte travaren det allra första man tänker sig. I min blogg vänder jag mig till helt vanliga hästälskare som vill ha häst för glädjen att bara vara med hästen. Elitryttarna har så många andra bloggar att greja med så dem lämnar jag gärna ifred. Ett ordinärt halvblod kan kosta allt från 20 - 30.000:-. En travare kan man nästan få helt gratis.

Detta beror nog på att travsporten är så jättestor och att det därför finns överskott på travare som av en eller annan anledning inte fungerar som tänkt i travet. Oavsett vad hästen kostade...eller inte kostade...i inköp så kostar den precis lika mycket att ha. Hästen ska matas, skos, vaccineras m.m och det kostar lika mycket vilken häst man än har. En hovslagare ska kunna visa upp att hen är utbildad till att göra det hen utger sig för att kunna..allt annat är uteslutet.

Allt för ofta har jag sett dåliga exempel på hur "gamla travare" har vanskötts av folk som tvunget skulle ha en häst fast att de egentligen saknade både pengar och kunskap och EMPATI för hur man tar hand om ett djur....frågan är väl om de överhuvudtaget skulle ha med ens en "vandrande pinne" att skaffa....

Föräldrar går och skaffar en "billig" häst...läs gammal travare...till sitt lilla barn som gått på ridskola och tror sig kunna det som krävs för att ha häst....

Detta är för det mesta helt dömt att misslyckas....ungen når inte ens ner till stigbyglarna och så tror man att det ska fungera för barnet att överhuvudtaget hantera en pigg och glad travhäst i sina bästa år.

Föräldrarna, mamman för det mesta, har kanske ridit något år på ridskola hon också.....sedan har hon förläst sig på Jilly Cooper eller "Mannen som kunde tala med Hästar" och när någon romantisk dröm om att galoppera iväg i solnedgången.....Gud bevare hästarna från sådana människor. Som säljare ska man ALDRIG sälja eller lämna iväg sin häst utan verkligen veta att hästen blir omskött som den ska...Som köpare ska man vara till hundra procent medveten om det ansvar man har tagit på sig för flera år framöver....

Att skola om eller att träna en travare är precis som att arbeta med vilken häst som helst. Dock ska man ta hänsyn till hästens fysik och hur den är byggd.

Här är PI...16 årigt travsto som blivit omskolad till ridhäst sedan  7 - 8 år tillbaka.

Jag tycker att hon mest av allt ser ut som ett litet fullblod...nåja...hon är faktiskt 160 i mankhöjd..

Här är Freddan...23 årigt halvblod och 170 i mankhöjd.

Sorgligt nog så betar Freddan i hästhimlen sedan ett år tillbaka. PI ersatte honom som min ridhäst och jag måste säga att jag är mycket imponerad av hur fint hon rör sig. Han var skolad upp till Grand Prix i dressyr och rörde sig mycket elegant när han fortfarande var frisk och kry. PI är skolad av en amatörryttare med hjälp av diverse olika tränare. Resultatet är riktigt bra. PI är ju inte byggd för att utföra högre skolor på samma vis som Freddan var. Men hon utför dem och förstår hur....dessutom älskar hon att att arbeta. Hon är en mycket intelligent dam och ifrågasätter en hel del men när vi väl är på samma våglängd så går det som en dans.

I föregående inlägg har jag funderat över hur man bäst kan börja med att balansera sin häst...eller rättare sagt att balansera om sin häst. 

Jag har tipsat om Marijke De Jong och hennes Straigthness Training...man kan hitta ST på Facebook....Straightness Training Sweden heter den gruppen.

Detta tycker jag är en riktigt bra början. Hon ger en del fria föreläsningar som man kan anmäla sig till. I vissa delar av vårt land finns det också numera utbildade ST-tränare. Detta är ett bra val.

Om man inte har den möjligheten att kolla in ST-träningen så får man försöka på egen hand.

Det är viktigt att se till att hästen verkligen respekterar och lyssnar på "sin" människa. Själv har jag alltid börjat att arbeta mina hästar från marken. Jag är mycket för NH..Natural Horsemanship och har lärt från Monty Roberts och Pat Parelli. Deras filosofi bygger på att kommunicera med hästen på hästars vis. Det fungerar. Det är nog egentligen det enda som verkligen fungerar. Det vet Marijke De Jong och det vet t ex Tobbe Larsson eller Buck Brannaman eller de flesta framgångsrika hästmänniskor. Exakt hur man utför detta är lite olika men i grunden är det helt och fullt samma filosofi och metod.

Så det är bara till att googla dessa namn och se vad de har för sig och sedan försöka lära sig så mycket som möjligt. 

När man sedan anser att dessa de grundläggande övningarna är avklarade och förstådda..både av häst och människa är det dags att försöka sig på att rida hästen.

Bäst är väl att börja inom inhägnat område...paddock eller inhägnad äng. Då slipper man ju kuta efter hästen flera kilometer, menar jag....

Bäst är att börja i skritt och att böja, vända, backa. Detta har jag också skrivit om i föregående inlägg.

När man sedan hanterar detta kan man öka farten till trav. Travare är ju pigga på att just trava och ibland kan det gå väldigt fort. Farten sitter på något vis i bogarna på travarna. Dessutom har de i regel längre rygg och högre kors än ett halvblod. Alltså kan hästen ha svårt att trampa under sig eftersom den inte har muskulaturen till det. ...Det är nu man måste börja se till att den där balansen väger över på bakdelen. Det gör man genom att t ex öka och miiiiinnnnska travhastigheten....en bra ide är att lägga ut några bommar, 2 st på varje långsida, en st på varje kortsida. 

SÅ får man traggla på detta tills det verkar gå bra. Man ska kunna minska hästens fart enbart genom att räta upp sina axlar och sitta till hästen. INTE genom att dra i tyglarna....ju mer man bärhåller en travare..ju mer och fortare vill den springa. Det är ju det de är lärda att göra.

När man sedan behärskar travmomentet till fullo kan man börja försöka sig på galopp. I första början är det bara själva galoppfattningen som ska övas på....

20 meters-volt.....tempoväxlingar i skritt och trav.....om man sitter rätt och har lyckats balansera över hästen kommer galoppen av sig själv. Så snart hästen fattat galopp bryter man av.....och så om igen...tills det fungerar till fullo.

Sedan kan man börja med enklare dressyrövningar så som skänkelvinkning och liknande. Här måste man ta hänsyn till vad just den hästen klarar att utföra. 

När man sedan har någorlunda pli på dressyren...DÅ först är det dags att försöka sig på hoppning. 

Återkommer med fler dressyr och hopptips i nästa inlägg.

Tänk på att dessa övningar tar i snitt ett år av idog träning....men det kan det väl vara värt...

Meningen är ju att hästen ska hänga med i en sisådär 25 - 30 år....

Happy Trails

Funderingar över hur man bäst tränar en ridtravare

En häst är en häst och dess grundläggande behov är samma oavsett ras och storlek. När det sedan kommer till vad hästen förväntas utföra i arbete och rörelser blir det genast stora skillnader.
Eftersom jag nu har en ridtravare kommer mina funderingar att kretsa kring just denna typ av häst.

Jag har haft några travare under åren och det som jag tycker allra bäst om med  dem är deras samarbetsvilja och intelligens. Jag tycker de är robusta och starka i sin grundkondition.

Eftersom de är avlade till att dra är de ju längre i sin ryggar än vad t ex ett halvblod är. Deras tyngdpunkt ligger på bogarna till skillnad från en häst som av födsel och ohejdad vana är avlad till att bära. Den hästen bör ju ha sin tyngdpunkt i bakkärran.

Så hur bär man sig åt för att väga dessa två motsatser då? Och hittar balans?
En välbalanserad häst är ju det man helst av allt vill ha. När man väl har nått dit är det ju inte särskilt svårt att få till övriga rörelser som just den hästen är kapabel till att utföra.

Egentligen börjar balansen hos ryttaren. Jag har tittat på många klipp med ridtravare och deras ryttare under den senaste tiden och ser väldigt ofta just att det saknas en korrekt och välbalanserad sits. Ska man överhuvudtaget få till en välbalanserad häst så måste man börja med att se över sig själv allra först.

De allra flesta är så glada och lyckliga och visar stolt upp sina hästar......i galopp!!

Jättekul...men just detta med galopp är ju ridtravarnas svaga punkt. En korrekt galoppfattning sker bakifrån...med bakbenen väl under sig. Det är en utmaning för en vagnshäst. Den är ju lärd till att dra och har uteslutande använt sin framdel innan den blev ridhäst.

Så kontentan av detta blir en ryttare som på grund av hästens kroppskonstruktion faller för mycket framåt,.... eller i sin strävan att ge korrekt galoppskänkel faller åt sidan....eller helt plötsligt upptäcker att hästen har försvunnit totalt.....den är kanske rent av några meter längre bort betande på ett och annat grässtrå....
Om häst och ryttare fortfarande hänger ihop så blir det allt från slängtrav till korsgalopp och bara allmänt konstigt.

Jag förmodar att det är ganska många som känner igen sig i ovanstående ridpass.

Ett exempel på mina egna "trial and errors" för många år sedan var när jag försökte  träna galoppfattning i uppförsbacke för att slippa ta itu med den eventuella bock och bakutspark som som blev följden av mina allt för enträgna ansträngningar att få just den travarn´att fatta korrekt......
Jag kan ju berätta att jag fick min beskärda del av den träningen....som levande kanonkula...eftersom just den hästen var i det allra smartaste laget och tvärvände rätt som det var och for istället ner för nämnda backe....då var det ju inga problem att bocka och sparka bakut heller.....

Så om vi nu börjar från början istället och försöker göra rätt....

Först och främst är det bra att se till att kommunikationen mellan häst och hästmänniska fungerar som den ska. (Jag kan verkligen rekommendera ST-träning av Marijke de Jong.....  här finns en länk till henne     https://youtu.be/mbXxyw2fU_c

Är man nya bekanta är det en god ide att börja från marken och se till att befästa sitt ledarskap. Longering, tömkörning, löslongering....allt detta under loppet av ett par veckor kan ge starka band....och en stärkt häst.....
De flesta travare är det ju inga som helt problem att sitta upp och rida på men det är skillnad på att rida aktivt och att åka häst...

När det inte råder några som helst tvivel om ledarskap och tillit  är det dags att sitta upp på allvar.

Här försöker jag mig på lite ST-träning...

En bra kommunikation mellan ryttare och häst sker allra bäst i skritt.  Man kan t ex börja med att böja hästen med hjälp av lätta tygeltag

Detta syftar till att tala om för hästen att jag sitter på hennes rygg.
Ibland kan det behövas en och annan godis som hjälp på traven.

Sedan fortsätter man med att försöka sig på framdelsvändningar, sidförflyttningar, ryggning och när man behärskar detta är det dags att ta itu med bakdelsvändningar.

Det är inte gjort i ett nafs utan det tar sin tid. Syftet med vändningarna är att hjälpa hästen att veta var den sätter sina fötter...dessutom får man själv en bra kontrollförmåga över hästen när man kan bestämma över var den sätter sina fötter....
Bakdelsvändningarna kommer på sikt att hjälpa hästen att kunna trampa under sig med bakbenen.
Och när hästen kan det så är det äntligen dags att börja med att öka farten....

I trav kan man pröva att öka och minska hastigheten....hur mycket går det att samla? Det gäller att ha en god känsla eftersom en travhäst egentligen inte är byggd för högre skolor inom dressyr....

Under tiden som man tränar hästen är det också på sin plats att träna sig själv. .....Många ryttare rider med alldeles för korta stigläder och får på så vis en felaktig sits och dålig balans.

Det allra bästa sättet att lära sig korrekt sits är genom att rida barbacka. Då kommer man naturligt i rätt position. Sedan är det dags att försöka överföra denna korrekta position till sadeln. DÅ upptäcker man också hur stiglädren ska vara. Man ska kunna sitta rätt upp och ned i sadeln och med fötterna kunna ta stigbygarna bara genom att höja på tårna.

Givetvis ska sadeln passa både häst och ryttare. Är man själv det minsta osäker är det god ide att be någon som är mer erfaren om hjälp.

Frågan bett eller bettlöst beror ju helt på hur väl man känner sin häst. Är ledarskapet helt befäst så tycker jag nog att bettlöst borde vara att föredra. Fast ska man ut och rida på en trafikerad väg så vete fasen om det ändå inte är bäst att ha träns med ett ordentligt tillpassat bett....

Galoppträningen bör sedan gå som en dans eftersom hästen förhoppningsvis har lärt sig att trampa under sig. Har man tagit det lugnt och gått igenom alla dessa ovanstående moment så är chansen i alla fall god att både häst och ryttare är betydligt mer balanserade än de var från början.

Fast allt som har med hästars träning att göra tar sin tid. Jag har haft min nuvarande lilla PI i ett år snart och det är först på senare tid som jag tycker att hon och jag har kommit nära varandra på riktigt.
Det handlade mycket om hennes tillit till mig. Hon testade verkligen mina förmågor...omsorgsfullt och innerligt.

Det var min fundering idag.....kommentarer och ideér emottages med glädje.

Happy Trails