Tänk vad härligt att det äntligen blev dags att släppa hästarna på bete dygnet runt....Ingen mockning....inget extra kraftfoder.....inga tidiga morgnar....äntligen ledig tid för oss mattar och hussar....OCH GRÖNT GRÄS SÅ LÅNGT ÖGAT NÅR FÖR HÄSTARNA.....
Fast vem sa att detta bara är en dans på rosor....nä.....med sommaren och värmen kommer ju flugor och mygg och knott och allt annat elände som kan tänkas ställa till det för våra djur....
Personligen tycker jag och min häst (tror jag) att ett lätt flugtäcke är det allra bästa. UltraShield och andra flugmedel i all ära.. men något giftigt är det ju i alla dessa medel. Det som verkar fungera allra bäst för mig och Pi är, som sagt, flugtäcket kompletterat med vanlig Skillingaryds Hästsalva runt ögon, mule, juver och karleder. Något år har jag prövat att lägga tomatblast i vatten över natten och sedan har jag blandat i saften av några citroner. Det fungerar rätt så ok, det också. Dessutom kostar det inte flera hundra....
Det viktigaste för hästarna är dock hur de ska fungera i sin, kanske, helt nya flockkonstellation. Från att ha gått helt ensamma eller med bara en hagkompis ska de nu försöka anpassa sig till ett helt naturligt levnadssätt för hästar i allmänhet.
Det är en omställning för dem. Inte för att de helt plötsligt får vara hästar igen. Utan för att vi människor har en sagolik förmåga att sätta vår mänskliga prägel på hur det ska gå till i en hästflock.
Då kan det bli en hel del funderingar och bekymmer.
OM nu hästekräken kunde prata och förstå vad vi menar och vill säga till dem så kunde det ju låta såhär: "Nu ser du till att uppföra dig och vara snäll och trevlig mot dina kamrater. Inget bus, inget slagsmål....GUD/dvs matte/husse ser dig! Tänk på det!" Och i den bästa av alla världar lallar vår snällaste av alla snälla häst iväg och sätter sig under en korkek och luktar på blommor. Djuret kommer snällt när man kallar in och är exemplarisk på alla sätt och vis.......
MEN.....
I det vilda lever hästarna i större eller mindre flockar bestående av en haremshingst, ett ledarsto och ett antal övriga ston och unghästar och föl i bestämd rangordning.
Ett ranghögt sto får nog alltid ett ranghögt föl. Ja, fölungen blir ju som sin mamma.
Om unghästarna är hingstar kommer de så småningom att bilda en egen flock bestående av just unghingstar. I den flocken lär de sig att bli hästar...ranghöga eller inte ranghöga beroende på vad just deras mamma lärt dem.
Så småningom ombildar de sig till fler flockar med en haremshingst och ett ledarsto osv.....
En äldre hingst blir alltid utmanad av en yngre med tiden....ett äldre ledarsto likaså.....sådan är deras natur. Hästar har inga moraliska betänkligheter...här gäller bara "survival of the fittest".
Nu kommer vi människor in i bilden och ska styra och ställa. Givetvis vill ju inte att något ont vederfars vår häst. Självklart inte. Det är ju faktiskt på oss det yttersta ansvaret vilar för just vårt utvalda hästdjur.
Jag har haft några skimmlar och de blev givetvis väldigt utsatta i en flock av bruna, svarta och fuxar ifall de var de enda skimmlarna. I ett fall lyckades jag faktiskt lösa problemet genom att lägga på ett täcke i mörk färg. Det fungerade och denna skimmel fick i fortsättningen vara med utan större problem.
Två hingstar eller två valacker kan också bli goda vänner och fungera alldeles utmärkt tillsammans.
MEN VE den svagaste ifall det skulle komma med ett sto i samma hage....
Det finns ju alltid undantag, dock. Jag har just fått erfara en konstellation med två valacker och ett sto som verkar fungera alldeles utmärkt....jag vet inte hur deras mattar burit sig åt..men det verkar vara frid och fröjd där. Det ska bli intressant att följa deras betesgång.....
Jag har tyvärr helt andra erfarenheter av just en sådan konstellation genom en av mina unghästar. Han fick gå tillsammans med en äldre valack och allt fungerade jättebra tills någon klantskalle släppte in ett sto...då höll det på att ta en ände med förskräckelse för min unghäst. Han klarade sig nu undan med blotta förskräckelsen, en ordentlig minnesbeta från elstängslet och några rejäla bett innan jag fick plockat ut honom från den hagen. Och det ska jag säga att det är ingen rolig upplevelse att behöva gå emellan två kombattanter i 500-kilos klassen. Det gör jag inte om i första taget!
Denna sommar försökte vi släppa ihop två valacker och två ston i tron att allt gräs och storleken på betet skulle lösa den pågående konflikten som vi redan observerat från tidigare mellan de två valackerna. En 14-åring och ett 24-åring. Stona var det inga som helst problem med. De sysselsatte sig genast med gräset och så var det bra med det. I första början verkade det också som valackerna tyckte gräset var det mest intressanta men tyvärr fungerade det bara det första dygnet. Sedan var det fullt slagsmål och den gamle fick stryka på hoven. Hans matte såg ingen annan utväg än att ta hem honom till ett annat bete. Den yngre valacken gjorde ju bara det som låg i hans natur och skåpade givetvis ut gamlingen..."survival of the fittest"... Trist, men så fungerar det i hästarnas värld. Jag funderar på om det hade blivit annorlunda om det hade varit en större flock? Ingen av oss tycker nog att det är ett alternativ, dock....
GLAD SOMMAR, trots allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar