Här om dagen läste jag dressyrryttaren Patrik Kittel´s jeremiad över varför han fick avbryta sin ritt i EM i Aachen.... han skulle tydligen lägga av med allt som har med hästar och ridning att göra...
Ja, det beslutet från honom skulle säkert gagna tillvaron för många hästar, det....
Det är nog dags att han och en hoper till av de s k framgångsrika ryttarna och kuskarna här i världen börjar ta sitt förnuft till fånga.....
PÅ vad bygger deras framgång, egentligen? PÅ att med hjälptyglar och kandar och specialbett och checkremmar och allt vad fasen det nu är få hästen att under tvång och hot visa upp och prestera med sin ryttare/ kusk till domare och penninghungriga vad-spelare´s godtycke och eventuella vinst????
En del hästar liknar ju mer ett slags slagskepp med alla linor och anordningar som de får bära runt på.
Är det kanske rent av någon som funderat att sätta ett hjälpsegel..typ spinnaker.. på hästekrakar som behöver öka sin fart...???
Det är väl klart att det är kul att vinna även om det bara handlar om en liten regional eller lokal tävling....men inte till vilket pris som helst.
På Facebook ser man ibland rena skräckbilderna hur det går till i de "fina" kretsarna.....
Hästar ska tvingas att gå med krökt nacke och bära sig hit och bära sig dit och dylika dumheter bara för att stildomare och deras anhang tycker så...
Rollkur som det ju har skrivits och tyckts eller inte tyckts spaltmeter efter spaltmeter om de senaste åren är ju bara ett exempel på hänsynslöshet och idioti....på sikt förstör det mer än det bygger upp.
Det senaste som jag fått mig berättat om är hur hårt och hänsynslöst vissa nationer och ryttare drivit sina hästar under fälttävlan på Ribersborg i Malmö....hur de mer eller mindre piskat dem över hindren bara för att vinna någon sekund hit eller dit...
Jag har sett elever från erkända hästutbildningar mer eller mindre misshandla unga hästar bara för att "de ju måste lära sig"... hästen alltså....ÄR DET SÅDANT MAN LÄR UT??? För att få lydiga och följsamma individer...
Jag har hört om s k "duktiga" ryttare och hästhanterare som använt en hästestackare som skolexempel på hur man verkligen inte ska behandla en häst... vore jag en elak kärring skulle jag lägga ut namnen på dem också....men det hjälper nog föga....jag är ju inte någon kändis utan bara en helt vanlig tanta som gillar hästar och har en liten blogg....
Glädjande är dock att reglerna om utrustning och sådant har börjat luckras upp och verkar ge en större valmöjlighet i huruvida man ska använda skarpare bett eller rent av inget bett alls även i högre klasser i dressyren. Kolla denna länken...det kallar jag skicklighet....denne häst följer sin matte för att den vill det....
https://youtu.be/k6oPdrA6X8c
Nog är det väl så här det ska vara?
Den som verkligen försöker lyssna och känna in vad djuren har att förmedla till oss kommer att bli smått lyrisk över vad de har att lära ut. Men det gäller att lyssna och observera riktigt noga. Det är mycket svårare att kommunicera på detta plan med sitt eget djur än vad det är att kommunicera med någon annans.....
Först och främst ligger det ju nära till hands att man lägger in egna värderingar och känslor när det gäller det djur som givetvis ligger oss varmast om hjärtat....det är ju ens eget...nästan som ens eget lilla barn. Klart man vill och önskar detta djur allt gott. Klart man vill betyda mest och vara omtyckt av just det djuret.....
Eftersom detta trots allt är en hästblogg så nöjer jag mig med att nu skildra dessa funderingar ur hästsynvinkel.
Har man haft hästen från det att den är ung brukar det inte vara några större problem med att få över den till "sin egen planhalva". Är det en äldre häst så har den ju en hel del upplevelser med sig i bagaget sedan tidigare och då får man kanske jobba betydligt mer på sin image för att förtjäna sin plats som dess flockledare. Jag själv har under årens lopp mest haft med unga hästar att göra. Fast de senaste 10 åren har jag haft förmånen att göra bekantskap och bli ägare till äldre hästar. Två stycken....en mycket bestämd valack och nu ett äldre, utpräglat, ledarsto. Båda dessa har verkligen gjort stort intryck på mig och har med bestämdhet lärt mig att man aldrig ska tro sig vara fullärd i hästeriet.
Texten som följer här har jag hämtat från nätet.....det är en djurtolk som heter Åsa som berättar hur hon går till väga.
Att tala med djur
Att påstå att man talar med djur är egentligen ganska missvisande om man menar djurkommunikation, för det är så otroligt mycket mer som innefattas i att tala, och det gäller även när man kommunicerar med människor.
Människans sätt att kommunicera
Undersökningar visar att mänsklig kommunikation består av
- 55% kroppspråk
- 38 % röst, tonläge, känsla
- 7% ord
När man kommunicerar med djur är de där sju procenten ännu mindre naturligtvis eftersom de inte använder ord själva, även om de förstår mycket av det vi säger. Alla som på något sätt umgås med djur kommunicerar med dem, mer eller mindre omedvetet. Självklart genom de kanaler som nämnts ovan, men för att komma djupare i sin förståelse så kan man utveckla sin medfödda förmåga till att sända och ta emot tankar, känslor, bilder osv. Det som kallas för telepati.
Telepati – överföring av information via tankar
. Många kallar telepati och djurkommunikation för övernaturligt men jag skulle vilja hävda motsatsen och påstå att det är helt naturligt, men att vi människor snarare blivit undernaturliga då vi tappat en länk för kommunikation, förståelse och samspel som djuren fortfarande har kvar, men vi stängt av och förträngt under utvecklingens gång.
Vi människor lägger mycket av vår energi i neocortex, även kallad ”människohjärnan” som ligger i frontalloben där förmågan till
logiskt tänkande, analyserande, strategisk planering och intellekt osv finns. Den här förmågan har ju bevisligen djur i olika grad också, men de har kvar en starkare koppling till limbiska systemet där vi styrs av och fattar beslut utifrån känslor. Tidigare i vår utveckling var det nödvändigt även för oss människor att lyssna på vår intuition för att undvika fara och för att kunna skicka information till andra via telepati. Men idag verkar vi ofta ha fastnat i huvudet och i många fall mer eller mindre stängt av kopplingen till hjärtat och förmågan att lyssna med och till våra känslor.
Tankar är energi
Våra tankar består av energivågor som vi kan mäta med EEG. När vi ringer med en mobil så skickar vi energivågor till en annan enhet som tar emot energin. När vi kommunicerar via telepati skickar vi energivågor i form av tankar, och man har alldeles nyligen gjort ett vetenskapligt experiment där två personer var kopplade till EEG, som var kopplat till varsin dator, och då fann man bevis för att dessa kunde skicka information till varandra med tankens hjälp.
Alla kan lära sig djurkommunikation
Alla kan lära sig att kommunicera med djur. Det handlar i princip om att tona ner tankebruset och analyserandet i huvudet och börja lyssna med känslan istället och inte minst lägga mycket av sina förutfattade meningar om hur det är och fungerar enligt vad man tidigare lärt sig åt sidan och bara ta emot det som kommer med ett öppet sinne. Det svåraste är – som med allt medialt arbete – att lära säg särskilja sina egna tankar eller känslor från det man tar emot från djuret.
Det är svårare att börja med sitt eget djur eftersom det är så starka känslor inblandade. Här kan jag komma med en lugnande förklaring till alla er som försökt och försökt utan att veta om man har lyckats – det är ofta svårare att kommunicera med sina egna djur, speciellt om det är ett problem man undrar över. Eftersom man har så starka känslomässiga kopplingar är det lätt att känslorna tar över och distraherar informationen, och man har dessutom kanske en del förutfattade meningar om vad ens djur skall tycka och tänka. Så, det enklaste sättet att börja utforska området på är med någon annans djur som du kanske inte vet så mycket om. Då kan du få bekräftelse på att den information du fått in stämmer, eftersom du inte visste det innan, och där har du ett kvitto på att det faktiskt fungerar!
Hur kommer informationen?
Hur man får information är olika från person till person, och inget är mer rätt eller fel än något annat. Vissa får in ord, som en konversation, andra ser bilder och symboler, vissa känner djurets känslor som om det vore ens egna och för många blir det en blandning av allt. När man får in ord är det ju inte så att djuren skickar ”ord” utan det översätts till ord i vår egen hjärna. Så min tolkning är utifrån mitt ordförråd och mitt sätt att uttrycka mig, medan någon annan som talade med samma djur kanske skulle beskriva samma saker, fast på ett annorlunda sätt. Därför spelar det heller ingen roll om djuret är från Sverige eller Japan, tankar är tankar och det är vi som omvandlar dem till ord.
Dags att prova -så här gör du!
Börja med att göra en avslappnande meditation, du kanske har någon du brukar göra för att komma ner i varv och lugna ner tankarna, annars får du tips på en här.
Meditation för att komma ner i varv:
Sätt dig bekvämt, antingen på en stol med fötterna i golvet och gärna en kudde i svanken så att du får stöd för ryggen, eller på golvet i meditationsställning, eller om du har en speciell meditationskudde eller pall.
Börja med att ta lugna, djupa andetag och bara fokusera på din andning en stund. Känn hur du andas in lugn för varje andetag.
Försök att bara vara här och nu, kalla tillbaka dina tankar när de fladdrar iväg genom att upprepa mantrat: ”Jag är här och nu”. Det finns många knep man kan använda för att stilla sina tankar. Dyker det upp en tanke kan du bara uppmärksamma den och tänka ”hej, dig stoppar jag i en låda och tar hand om sen” och återvänd till här och nu. Stoppa sedan tankarna i lådan när de dyker upp så vet du att du tryggt kan släppa dem och återvända till dem senare.
Börja sedan slappna av från fötterna och uppåt. Lägg fokus på varje kroppsdel uppåt kroppen och känn hur den fylls av energi och slappnar av. Upp längs benen, bäckenområdet, magen, bröstet, ryggen, skuldror, axlar, armar, fingrar, nacke, hals ansikte. Slappna av i munnen, släpp käkarna och låt tungan bara vara helt avslappnad, inte tryckt mot tänderna eller gommen. Ögonen, pannan och hela huvudet.
Ta kontakt med djuret
I den här övningen skall vi fokusera främst på att lyssna och låta djuret komma med information. Välj ett djur som du inte känner så väl så att det är lättare att hålla isär dina egna tankar från djurets.
Börja med att etablera kontakt
När du känner dig avslappnad och känner att tankarna börjar snurra mindre fort kan du börja ta kontakt med djuret. Det spelar ingen roll om djuret är fysisk närvarande eller om du har en bild av djuret. Fokusera på djuret.
Tänk dig sen att du öppnar upp ditt hjärtchakra och se hur du sänder en ljusstråle från ditt hjärta till djurets hjärta och från ditt tredje öga som sitter mitt i pannan, strax ovanför ögonbrynen, till djurets panna.
Känn att du är helt trygg och förutsätt att du får kontakt. Även om du kanske tvivlar och inte tror att du har kontakt så bestäm dig för att det är så. Ett tips man kan ha för att lätta upp prestationsångesten om man låser sig är följande: ok, strunta i om du känner att du får kontakt eller inte, du behöver bara hitta på fritt ur hjärtat, spelar ingen roll om det blir rätt eller fel utan säg bara det första som dyker upp.
Börja sedan kommunicera
- Presentera dig för djuret och fråga om det vill kommunicera med dig, känn efter inombords vad du får för svar. (Oftast vill djuren kommunicera men ibland kan de vara mycket upptagna av något annat och helt enkelt inte ha tid).
- Fråga om vem djuret är, hur den upplever sig själv och sin personlighet.
- Fråga vad djuret tycker om att göra?
- Hur gillar den sin mat, är det något den vill ha eller behöver? (här brukar jag ibland få upp symboler som t.ex. en krita, vilket kan betyda att djuret behöver kalk).
- Är det något den saknar i sitt liv som den skulle vilja ha mer – eller mindre av?
- Hur mår djuret, har det ont någonstans, är det något vi kan göra för att hjälpa? Här kan man få information på olika sätt, vissa känner smärtan i sin egen kropp i några sekunder, jag brukar få en bild av var problemet sitter, andra får ord som beskriver. När man frågar om smärta och sjukdom är det mycket viktigt – vare sig det är du själv eller om du anlitar en djurkommunikatör – att man överlåter till veterinärer att ställa diagnos! En djurkommunikation får aldrig ersätta adekvat vård. Du kan få en hint om att du behöver undersöka djuret och var den upplever problem, men låt veterinären diagnosticera och behandla felet.
- Är det något speciellt den vill framföra?
- Tacka sedan djuret för samtalet och känn hur du drar tillbaka din energi till dig själv igen.
- Skriv ner det svar som dyker upp, tänk inte, analysera inte, försök inte att se om det är rimligt eller om du förstår vad det eventuellt betyder utan skriv bara ner det som kommer rakt av. Kom ihåg att man hittar sitt sätt att kommunicera och den där bilden som du inte alls förstod betydelsen av kan vara solklar för ägaren. Jag minns t.ex. en hund som ritade en spiral, flera gånger. Jag försökte få fram var det betydde man jag såg bara en spiral om snurrades från mitten och ut. När jag talade med ägaren skrattade hon och sa att de hade bakat kanelbullar dagen innan, och han var inte så förtjust i kaffebröd och kakor, utom just kanelbullar som var det bästa han visste!
Prata med ditt egna djur
- När du skall prata med ditt eget djur är det enklast att inte prata om något som du upplever som ett problem, utan börja med att skicka signaler och se om hunden reagerar.
- Prova att skicka en bild till djuret där du t.ex. tar fram kopplet för att gå ut om det är en hund.
- Skicka en bild till djuret där det går fram till dig och du klappar det.
- Be den bekräfta att den hör dig genom att titta på dig, röra sig på ett visst sätt osv.
Det kan vara bra att veta att de inte alltid gör som man säger även om de hör, speciellt katter. Och har man flera djur kan det vara bra att veta att de andra också brukar höra. Jag har ett lustigt exempel på detta. Jag hade en halv burk makrill som jag kände att jag inte orkade ställa i kylen, så jag ropade tyst inom mig på min ena katt, Ozzy, som just kommit hem och var trött efter att ha varit i stallet och jagat fåglar och möss under dagen. Jag sände ut bilden på att det fanns makrill. Ozzy fortsatte att snarka som en stock, djupt i sin Törnrosasömn, troligen ganska mätt efter att ha kalasat på en smaskig råtta från höloftet. Men däremot så smällde det i kattluckan och två av de andra katterna kom inspringande från ingenstans och satte sig på sina matplatser och tittade förväntansfullt på mig. De hade också snappat upp bilden och genast reagerat med förtjusning!
Djuret lyssnar på känslan vi sänder ut, oavsett våra ord
Det viktigaste lärdomen vi kan ha av det här i vår samvaro med djuren är att även om vi inte medvetet utvecklar en telepatisk 
kontakt med djuret så skickar vi en bild eller känsla till djuret ändå. Fast tyvärr fokuserar vi ofta på fel sak och förstärker den istället för det beteende vi egentligen vill ha, som är det motsatta. Säg att en hund hoppar till exempel. Du blir arg och irriterad och säger åt den att sluta hoppa. Hunden känner din känsla – stress, hör och ser hoppa och hoppar ännu mer intensivt, och så fortsätter det så i en ond cirkel. Om du istället tar ett djupt andetag och jordar dig och skickar känslan av lugn till hunden för att få den att landa, och sänder bilden av hur den står eller sitter framför dig och hur du då lugnt klappar den får du ett annat resultat. Du får troligen öva några gånger eftersom hunden lärt sig att den skall få hopp- och skrikresponsen på sitt beteende.
Föregå med gott exempel – var det beteende du vill ha och se
Så lösningen på många vardagsproblem är helt enkelt att föregå med gott exempel, du måste verkligen mena vad du säger, både i tanke och handling och framförallt i känsla. En av de vanligaste krockarna jag ofta stöter på här i mitt yrke är personer som kanske som är ganska lugna och stillsamma och har köpt en liten hund som passar deras personlighet alldeles ypperligt. Hunden växer upp och går igenom helt naturliga faser som ungar i alla arter gör när de provar sina vingar och upptäcker världen med en period av selektiv hörsel som följd, som ju kan vara ganska frustrerande för ägaren. Då kommer genast domen från en militant instruktör eller självutnämnd hundkännare, levererad med en skärpa som får Stig Järrels rollfigur i Hets att påminna om tant Gredelin. ”Du har inget ledarskap! Du måste ta tag i hunden och visa vem som bestämmer!” Sen skall man skrika nej och fy i tonlägen som inte alls är normala för en, rycka och slita i kopplet trots att man är helt befriad från våldstendenser eller helt enkelt slå hunden. Den stackars hunden förstår ingenting av vad som har hänt med den vanligtvis så kärleksfulla ägaren som den trivs så bra med och gör sitt bästa för att komma undan bestraffningarna den inte alls förstår varför den får, eftersom ägaren inte talar om vad den gjort för fel. Jag har haft många konsultationer där jag har fått reparera relationer efter att man utan att använda hjärtat bara har lyssnat på ibland rent fasansfulla råd om hunduppfostran både privat och från allehanda tv-program.
Och en ganska ledsam historia som återkommer mellan varven från hästar är hur de skickats bort för inridning och upplever en traumatisk period av oförutsägbara bestraffningar när de skall ”brytas ner” för att lära sig att blint följa människans vilja. Naturligtvis inte så många, men tillräckligt många för att man inser att det saknas mycket empati och sunt förnuft i vår syn på de djur vi lever med. Vi tänker bara med huvudet, inte med hjärtat. Och det språket förstår inte djuren.
Så lyssna inte blint på förståsigpåare och experter, ta in vad de säger, lyssna och smaka på det, känn hur det känns i kroppen och låt det filtreras i ditt hjärta innan du agerar. Eller ännu hellre, lyssna på ditt djur, öppna ditt hjärta för att förstå det – oavsett vad experter säger och tycker. För det finns ingen som är större expert på djuren än de själva, och de har så fantastiskt mycket att lära oss, om vi bara vill och vågar lyssna.
Lycka till med din resa in i en förunderlig värld fylld av kärlek och visdom.
Namasté Åsa – Certifierad djurkommunikatör, diplomerad hundpsykolog
Ja, det är sannerligen mycket att ta in......väldigt mycket information på en gång. Denna text förtjänar nog att läsas många gånger.
I min strävan att vara så opartisk som möjligt har jag också stött på andra åsikter än vad Åsa skriver här ovan.
Det kommer bland annat från en kvinna som börjat att försöka sig på detta med djurkommunikation och enligt egen uppgift också gjort bra resultat. Hon berättar om en travhäst som verkat mått dåligt under lång tid. Varken veterinärer eller tränare kunde se något egentligt fel utan hästen var bara allmänt nere...nästan som deprimerad......Helt plötsligt drabbas dock denna kvinna av tvivel och börjar anse att det är rena häxeriet att tala med djur....hon har således tagit avstånd från allt som har med "ett sjätte sinne" att göra.
Var och en får ju ta ställning som den vill.......
Som vanligt vill jag gärna ha kommentarer och synpunkter.
Happy Trails
